Måste lärare vara politiska?

En twitterfråga satte igång en tankekedja i mig. Den hämtade näring och perspektiv i den allt röststarkare diskussionen om skolsystemet, riskkapital och vinstuttag.

Kan lärare bara vara människor som utifrån ämnesintresse men framför allt engagemang i ungas lärande valt som yrkesbana att just utbilda generationer av barn?
Är läroplanen vänster? Eller höger?
Eller ”bara” allmänmänsklig utifrån sin grundläggande syn på rätten till utbildning och vad en välutbildad befolkning betyder för ett lands framgång och välstånd?

I läraryrket är det skollag och läroplan som pekar ut riktningen – den är vi satta att följa. Visst är den formulerad ur politiska visioner, men grunderna har stått sig rätt bra sen efterkrigstidens beslut om enhetsskola och allmän grundskola. En utbildad befolkning, oavsett klass eller härkomst, leder till högre välstånd för landet. Och stabilitet.

Och det märkliga är ju att de politiska partierna själva ytterst sällan lyfter de där stora värdena, sällan pratar syfte och mål med sin politik. Sällan pratar människosyn och bildningssyn. I debatten är det istället plakatfrågor och utkrävande av skuld för tidigare fattade beslut som får utrymme, och genom att tänka att lärare generellt är ”väster eller höger” reduceras också de till att vara för eller emot en viss plakatfråga.

Självklart finns partipolitiskt engagerade lärare i de flesta läger, men innanför skolgrindarna förenas vi i det uppdrag som är betydligt större än partipolitiskt käbbel. Oavsett om vi jobbar i friskola eller kommunal, oavsett om vi jobbar i utanförskapsområde eller i villaidyll.

Alla elever ska ha samma möjligheter och förutsättningar att bli sitt bästa jag. Det är ingen partipolitiskt åsikt, det är inskrivet i svensk lag.

När lärare höjer sina röster är det för att de allt oftare ser att de grundläggande förutsättningarna att utföra det som lagen säger att de ska, att ”leverera” en utbildning som ger ALLA barn samma möjligheter att bli sina bästa jag, inte finns på plats, eller är på väg att försvinna.
Som om beridna högvakten inte får några hästar.
Som om snösvängen ska snöröja men spadarna har dragits in.

Och så länge det finns lika många politiska partiföreträdare som partipolitiska symbolfärger som konsekvent inte vill ta i de frågor lärare ställer om HUR de ska kunna följa lagen inom ramen för rådande strukturer och system, så kommer nog allt fler lärare att bli uttalat politiska. Men definitivt inte nödvändigtvis partipolitiska som i blå eller röd.
Kanske är lärare bara demokratifärgade, i ordets allra djupaste mening.

När jag föreläser om skolans ledarskap brukar jag visa det här citatet från Läroplanen.
”Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart
och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa
i ansvarig frihet.”

Sen låter jag det här påståendet bara vila på skärmen en stund.

Det går inte att jobba i skolan utan att ta aktiv ställning för de grundläggande värden som finns inskrivna i våra styrdokument, i lagen.
Om det krävs av lärare att bli politiska för att få förutsättningar att göra sitt jobb lär de bli det. Men reducera inte det engagemanget till vänster eller höger.

Och att en partiledare har mage att skriva ”hoppas även att du en dag väljer att själv engagera dig i vår demokrati, för det finns inget viktigare om vi gemensamt ska bygga ett bättre Sverige” till en lärare är inte bara korkat utan ett strålande exempel på när partipolitiska makthavare försöker mota en storm med ett plakat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s