ICSEI2020 – så många lärdomar!

Det här är nog den längsta bloggtext jag skrivit, och den är nog betydligt ”smalare” och kanske mer formell än mycket annat jag skrivit, men jag hade ett stort behov av att skriva av mig både lärdomar, reflektioner och känslor efter en fantastisk vecka i Marrakech på ICSEI2020. (International congress of School effectiveness and improvement) och lägger jag texten här blir den tillgänglig för fler.
Så, välkommen med på min resa!

Bakgrund

I januari 2019 blev jag inbjuden att vara med och grunda en svensk gren i den globala ”familj” som utgörs av NOIIE (Networks of inquiry and indigenous education). Den akademiska och beprövade bakgrunden till NOIIE är lång och mycket stabil. I över 20 år har Dr Judy Halbert och Dr Linda Kaser, bl a i nära samarbete med Dr Helen Timperley, utvecklat, prövat, studerat och förfinat de teorier och praktiker som gjorts tillgängliga för hundratals skolledare, tusentals skolor och tiotusentals lärare genom ”The Spiral of inquiry”.

The Spiral är ett ramverk, ett stöd för både mindset och praktiska arbetsformer, för likvärdighet och förbättrade resultat för alla elever. I svensk kontext är Spiralen ett vid en första anblick ganska välbekant systematiskt kvalitetshjul, som vid närmare studier tillför en dimension som alltför ofta saknas i de strukturer för systematiskt kvalitetsarbete och datainformerat ledarskap som Skolverket, skolhuvudmän och skolor utformat – det nära, utforskande samtalet mellan kollegor och framför allt, med skolans viktigaste aktörer; eleverna.

Jag hade kommit i kontakt med Kaser & Halberts forskning under 2018 då jag läste deras bok ”Leadership mindsets” (2009) som blev både en ögonöppnare och en bekräftelse för mig avseende vad som bevisligen är framgångsrika strategier för skolledarskap, oavsett kontext. A strong moral purpose, att ha ett tydligt varför i sitt uppdrag och att på sin skola tillsammans med alla medarbetare jobba med det gemensamma högre syftet, vårt gemensamma varför, samtidigt som man som ledare intar en nyfiken, undersökande roll istället för att förvänta sig av sig själv att alltid ha de rätta svaren, är ett par av de aspekter som Kaser och Halbert pekar på som centrala för framgångsrika skolor och skolledare.

När Lillemor Rehnberg, som jag mött under mitt sista år på rektorsutbildningen på Uppsala universitet, kontaktade mig med en inbjudan att bli del av ett svenskt nätverk för the Spiral of inquiry vad det självklart att tacka ja. Jag var nyfiken, ivrig att lära mig mer och jag drivs av en stark passion inte bara för att leda min egen skola på allra bästa sätt utan också för att delta i samtalet om, och påverka, hur det svenska skolsystemet kan utvecklas.

Under 2019 formerades en ”kärngrupp” för det svenska nätverket, bestående av Lillemor Rehnberg, mig själv och Margareta Nenzén, skolledare och lärare.

Tillsammans täcker vi i våra yrkesroller in i princip alla nivåer i det svenska skolsystemet, från förskola/grundskola via gymnasium/vuxenutbildning till universitet. Vi ser oss själva som connectors (en av OECD:s 7 principer för att leda hållbart lärande) där vårt egenpåtagna uppdrag är att informera, inspirera och skapa förutsättningar för skolor att ta del av Spiralen och den bakomliggande forskningen och att kunna nätverka med kollegor runt om i landet för att dela erfarenheter av de processer som startar när skolor börjar arbeta med Spiralen. 

Under året har vi kopplat ihop de spirande nätverk som redan fanns på några platser/skolor i landet, vi har ordnat en tvådagarskonferens (med 100 deltagare) med Dr Kaser och Dr Halbert för att både fördjupa förståelsen hos de skolor som börjat arbeta med Spiralen och väcka nyfikenhet hos dem som ännu inte är där. Vi har också skapat en hemsida, en facebooksida och fört samtal med olika aktörer inom det svenska skolsystemet.

Viktigt att poängtera här är att allt detta gjorts ideellt av oss tre i nätverkets kärngrupp, och vid sidan av våra ordinarie jobb. Vi har inga ambitioner att bli ”konsulter” eller tjäna stora pengar på att arbeta övergripande med Spiralen i Sverige. Den anda som kännetecknar Kaser & Halberts arbete i Canada, BC och som nu sprider sig över världen är tydlig; ett generöst delande av kunskap och erfarenheter utan förväntan på annan vinning för sig själv än det egna fördjupade lärandet och glädjen av att samarbeta och åstadkomma förbättringar för alla elevers bästa. Det må låta idealistiskt men det är starkt förankrat i såväl den kanadensiska som australiensiska/ny zeeländska kulturen hos respektive ursprungsbefolkning, och har därför en självklart central position också i NOIIE.

I samband med att Dr Kaser och Dr Halbert besökte Sverige i september -19 presenterade de också planen att forma ett symposium till den internationella årliga ICSEI-konferensen där alla länder som nu finns med i nätverket skulle presentera sitt arbete och sina erfarenheter hittills. Dels för att lära ytterligare av varandra, men också för att peka på hur Spiralen fungerar i vitt skilda kontexter.
”Context is everything and context is nothing” som Dr Louise Stoll senare sammanfattade detta symposium. Det viktigaste budskapet om Spiral of inquiry är att det inte är en metod, ett koncept eller ett verktyg som kan kopieras och implementeras, det är heller inte något som kan beslutas top-down, utan det är ett mindset och ett ramverk som stödjer lärarteam, skolledare och hela skolsystem att systematiskt undersöka sin egen praktik, i sin egen kontext, i syfte att förbättra lärandet för alla. Ett syfte som är detsamma över hela världen och därmed helt oberoende av kontext. ”Context is everything and context is nothing”.

Förberedelser

Inför ICSEI-konferensen skrev Dr Kaser och Dr Halbert ett proposal som beskrev det tänkta symposiets innehåll och syfte. När detta antogs fick alla nationella team (Canada, England, Spanien(Katalonien), Sverige, Australien, Nya Zeeland) i uppdrag att i varsitt paper beskriva de processer som pågår i det egna landet. Alla papers lästes av Dr Louise Stoll som var symposiets discussant. Samtliga papers kommer att publiceras på NOIIE:s hemsida och i dess årsbok under våren -20.

Konferensen

ICSEI2020 i Marrakech, den 33:e i ordningen,hade nästan 1000 deltagare från 72 länder. Det är en i sanning global konferens, för första gången genomförd på den afrikanska kontinenten och med ett uttalat mål att skapa möten, samarbeten och en jämnare balans mellan the Global north och the Global south. Konferensspråket var engelska.

En av ICSEI:s styrkor är att det är en organisation som samlar inte bara forskare inom skola och utbildning, utan också beslutsfattare och praktiker. Ett begrepp som användes allt flitigare under konferensdagarna var ”pracademics”, prakademiker, de som är både och, d vs alla de som rör sig mellan praktik och akademi inom skolfältet. Lärare och skolledare som själva forskar på del av sin tid, som undervisar på universiteten eller som aktivt samarbetar med forskare i olika projekt, arbetsgrupper och nätverk som byggs i syfte att få med alla perspektiv. Det i sin tur öppnar för en bred språklig nivå utan de annars så vanliga hierarkierna där det akademiska och vetenskapliga forskarspråket lätt stänger ute många av dem som finns i forskningsfältets praktik; lärare, ledare och elever.

För en förstagångsdeltagare är ovanstående väldigt tydligt. Redan på bussen till första dagens invigningshögtid flödade samtalen mellan för varandra dittills obekanta människor högt och fritt, och i den andan fortsatte det sedan hela veckan! I en aldrig sinande nyfikenhet på varandras sammanhang och erfarenheter och med stor ödmjukhet och respekt för just olikheterna, blev varje möte en upplevelse av att våra likheter är långt många fler än våra olikheter. Vi vill samma sak – alla barns rätt till en skolgång som ger dem en känsla av being – belonging – becoming!

Redan dagen innan konferensens start träffade vi våra kollegor i NOIIE-nätverken för en informell planering av vårt gemensamma symposium. Dr Halbert och Dr Kaser är vår gemensamma länk, även om många av de andra i nätverket träffats på tidigare konferenser, och de försäkrade sig verkligen om att alla närvarande, speciellt jag som ”nykomling”, kände sig mycket välkomna och inkluderade. Vårt upplägg för symposiets 90 minuter var enkelt; 5 minuters inledande presentation av Dr Kaser och Dr Halbert, därefter 5 minuter vardera för de sju medverkande nationerna för att kort presentera sig och ge en övergripande bild av statusen i arbetet i det egna landet, och sedan två pass om 15 minuter vardera vid mindre bord där deltagarna bjuds in till något fördjupade presentationer från respektive land och samtal kring arbetet med Spiralen.

Jag och Lillemor ägnade några timmar en eftermiddag åt att förbereda några få powerpoints att ha som stöd för det vi ville berätta om det svenska arbetet. Vi hade också med oss en enkel folder att sätta i händerna på nyfikna.

Under konferensdagarna har jag deltagit i/lyssnat till

1 Masterclass á 3 h

5 Symposium á 90 min utöver det vi själva höll i

4 Keynoteföreläsningar á 60 min

1 Extreme after dinner speakers club (90 min)

deltagit i invignings- och avslutningshögtiderna
och därutöver initierat/bjudits in till otaliga spontana samtal och möten vid lunchbord, i kön till kaffet eller sittandes på golvet utanför en konferenssal efter själva mötet.

Jag har lyssnat på forskare, ledare, lärare; namnkunniga eller (ännu) tämligen okända, från sex världsdelar.
Det är förstås väldigt svårt att sammanfatta alla intryck, lärdomar och tankar jag tar med mig hem, men jag ska försöka göra några nedslag och en summering med stöd i några av de många citat eller bilder talarna har levererat.

”Please don´t start with data,
start with your goals and your problems or questions”

Prof Kim Schildkamp från universitetet i Twente (tillika ordf i ICSEI) och hennes kollega Cindy Poortman höll en Masterclass (ca 30 deltagare) om vikten av att använda (korrekta och kompletta) data i skolors förbättrings- och utvecklingsarbete. De har utvecklat en modell för ”datateams” på skolor där man med stöd i frågor och matriser jobbar sig djupare in i ett område man identifierat som i behov av förbättring eller utveckling. Och trots att Schildkamps expertområde är just data och datainsamling poängterar hon att det absolut viktigaste för en skola är att först vara överens om sitt mål och därefter sitt problem eller den fråga man vill arbeta med. Hon pekar på riskerna med att som skola/kollegium ha för bråttom in i att hitta lösningar, att man agerar på vad man tror är problemet (och därmed inte kommer att nå förväntade förbättrade resultat), men med noggrannare datainsamling upptäcker man att det verkliga problemet, och därmed nyckeln till lösningen, kanske är en helt annan.

Schildkamp poängterar också att datat själv inte fattar några beslut och inte äger någon inneboende kvalitet utan människor som tolkar och därefter samarbetar för att fatta de rätta besluten och genomföra förändringen.

”Garbage in – garbage out”.  Om data ska fungera som stöd för hållbart utvecklingsarbete krävs att de tillräckligt väl ger den information beslutsfattaren behöver. Många gånger är skolors underlag (i form av t ex elevenkäter) undermåliga som data och kan leda till helt fel åtgärder.

Meritocracy and aristocracy

Professor Andy Hargreaves pratade under rubriken mobility, equity, identity om vikten av möjligheter till vertikal mobilitet; att människor (genom t ex studier på lika villkor) ska kunna röra sig mellan samhällsklasser. Han framhåller Sverige som ett gott exempel på öppenhet för vertikal mobilitet men varnar för att det som blivit det globala urvalssystemet för vem/vilka som ska ha makt i samhället, meritokratin, riskerar att bli en ny typ av aristokrati där (välutbildade) människor ser till att deras barn får bästa möjliga förutsättningar – på bekostnad av andras barn.

Start small – Learn fast – Fail well

lDr Asma Al-Fadawi föreläste i sin Keynote på temat lärande för en ny era om vikten av att aktivt arbeta för ”psykologisk trygghet” för lärare och ledare i skolor. Komplexiteten i lärares uppdrag är så stor, och kraven utifrån/uppifrån är så många att samarbete i trygga team är nödvändigt för att våga pröva nya saker i syfte att utveckla undervisningen och förbättra lärandet.

Dr Santiago Rincón Gallardo myntade i sin Keynote den kraftfulla meningen

”Learning is a practice of freedom”

Han poängterade vikten av att skolsystemet måste förändras så att det vi faktiskt vet om kraftfullt och effektivt lärande också blir det som ligger till grund för hur vi organiserar våra skolor/skolsystem. Gallardo pratade om det lärande som sker i andra sammanhang eller med andra motivatorer än de som finns i skolan, och konstaterade att om det enda den växande generationen lär sig i skolan; att sitta still, lyssna, svara på det sätt som förväntas et c, så har vi ett stort problem i världen. Skolans funktion som förvaring, social kontroll och sortering måste utvecklas i takt med det omgivande globala samhället.

”Stories are like data but with a soul”

Dr Kathryn Riley höll en starkt berörande Keynote på temat The power of belonging – the belonging imperative. Tillsammans med danspoeten Tio Molina och dikter av bl a Benjamin Zephaniah talade Riley om vikten av att lyssna på barnen. Om vikten av att låta skolan vara den plats där alla barn, oavsett sammanhang, bakgrund och identitet, kan få vara trygga, känna tillhörighet och vara välkomna.

Vi lever i en värld full av löften; ”du kan bli vad du vill”, och därmed på ett sätt också i en värld i avsaknad av gränser.

Men det är också en värld av oro som många gånger är hotfull och farlig, och där språket  som framför allt används i det politiska spelet spelar en starkt roll i att dela upp, göra skillnad och hålla isär. Därför behöver skolor vara platser för tillhörande. Där man får vara säker och trygg i sitt eget skinn.

Benjamin Zephaniah
We refugees
I come from a musical place
Where they shoot me for my song
And my brother has been tortured
By my brother in my land.

I come from a beautiful place
Where they hate my shade of skin
They don’t like the way I pray
And they ban free poetry.

I come from a beautiful place
Where girls cannot go to school
There you are told what to believe
And even young boys must grow beards.

I come from a great old forest
I think it is now a field
And the people I once knew
Are not there now.

We can all be refugees
Nobody is safe,
All it takes is a mad leader
Or no rain to bring forth food
 …

Riley poängterar med emfas hur en känsla av tillhörighet och trygghet i skolan är avgörande för elevers akademiska resultat, från tidiga år och genom hela skolsystemet, och menar att skolsystem världen över har misslyckats fundamentalt med att implementera de kunskaper och vetenskapliga bevis vi har för detta, genom att lägga allt fokus på det akademiska och de (lätt mätbara) resultat vi ser där, med medföljande kontrollsystem och ansvarsutkrävande. Här blir citatet ”stories are like data but with a soul” ett av de viktigaste budskapen jag tar med mig hem till mina sammanhang.
Vi måste sluta nedvärdera de enskilda berättelserna som ”anekdotiskt irrelevanta” och istället se dem som viktiga data att använda i vårt utvecklingsarbete, och vi måste lyssna på och erkänna de berättelser och känslor som våra elever (och ibland vi själva) bär på som ytterst relevanta för våra möjligheter till akademisk framgång i lärandet. 

”When you feel good, you learn well”

I ett seminarium på temat Agency, democracy and humanity: global perspectives on flipping the education system and empowering teachers” kunde jag lyssna på flera lärarröster från USA, England och Australien som alla pekade på den oroande globala trenden av att skolor och lärare i allt större utsträckning pressas av resultatmätningar, tester, kontroll, inspektion och ansvarsutkrävande. Andy Hargreaves reflekterade över ett större perspektiv på detta som handlar om hur vi ser på våra gemensamma tillgångar och vårt gemensamma ansvar för världen. Frågor och perspektiv (t ex klimat- och hållbarhetsfrågor) som ofta är inskrivna i skolsystemens styrdokument men som får allt mindre utrymme och allt mindre upplevd relevans till förmån för de mer lättmätta traditionellt akademiska kunskaperna.

”I think the world is not on a terrible tipping point, I think it´s tipped. 
And the next decades is when we need to pay back.”

”No identity is perfect. Every identity is a struggle”

Dr Dennis Shirley talade under ett symposium med titeln Learning to be om ett av konferensens återkommande teman; vikten av att låta elevers hela identitet få plats i skolan, undervisningen och lärandet. Unga människors psykiska hälsa försämras kraftigt och i högt tempo, vilket inte bara är förödande för studieresultaten utan för hela den unga människans liv.

Det finns en stor risk med att så ofta sträva efter (och försöka mäta) lycka i samhällen världen över, eftersom just lycka oftare förknippas med att ha eller att få, medan mening och meningsfullhet oftare förknippas med att ge. Det är retoriskt mycket relevant fråga Shirley ställer när han konstaterar ”vad händer i världen när vi säger till barn och unga att det viktigaste är att de är lyckliga?”

Shirley presenterade också, under mycket befriande skrattande, sin alternativa ”lista” (i jämförelse med den etablerade ”PERMA” (Seligman 2014) på känslor som vi faktiskt måste erkänna och omfamna i det som är att vara människa; 

PERMA:

Positive emotions

Engagement

Relationsships

Meaning

Accomplshment

NASTY:

Negative emotions

Alienation

Solitude

Tentative

Yielding

Beyond WELLBEING is the WHOLE HUMAN BEING
(- and she is sometimes miserable)

Även Stanton Wortham bidrog till ovanstående resonemang genom att konstatera att dagens skolsystem inte klarar att möta de behov som finns hos eleverna som ”hela människor” eftersom skolans roll och synen på vad skola ”är” har blivit smalare.

”Our vision of what education is and means has been narrowed”

Sammanfattning
Jag är till att börja med enormt glad över att jag fick, och tog, chansen att åka på ICSEI-konferensen! Att delta så aktivt i en internationell konferens med starkt fokus på lärande, samarbete och utveckling har tillfört en dimension i min profession som kommer att göra mig till en bättre rektor, en bättre ledare och en ännu tydligare röst i den svenska skoldebatten.

Jag har fått fler och fördjupade perspektiv på både ledarskap, lärande och skolutveckling, med fokus på de processer som driver utveckling för alla elevers lärande.

Jag har nu ett stort och starkt internationellt nätverk av ”critical friends” vars arbete jag kan följa och som kommer att finnas tillgängliga för att generöst möta mina frågor och tankar i det fortsatta arbetet med Spiralen, både på lokal nivå i min egen skola och på nationell nivå som nätverksledare och samordnare, connector.

Jag har blivit påmind om den sårbarhet som många av mina kollegor globalt sett lever med; de yttre kraven, förväntningarna och begränsningarna tvingar dem att vara mycket modiga i sina dagliga värv som lärare, skolledare eller forskare, och det gör mig ödmjuk (och förhoppningsvis mindre gnällig över min egen tillvaro) att se hur de så övertygat ändå håller fast vid sina ideal och vid de vetenskapliga hörnstenar de lutar sig mot.

Jag har material och resurser i form av Powerpointbilder, dokument, matriser, checklistor och böcker från kollegorna i NOIIE-nätverket med mig hem. Dessa ska nu översättas, anpassas och formas utifrån vår svenska kontext för att bli till stöd för alla våra nationella kollegor som redan är på gång eller vill närma sig Spiralen och de förändringsprocesser den sätter igång på skolorna.

Jag har forskningsresultat, teorier och tankar från några av världens mest namnkunniga och respekterade skolforskare i ryggen när jag fortsätter mitt uppdrag att, inom ramen för min rektorsroll i Pysslingen, bidra till att utveckla och förnya Pysslingen skolors systematiska kvalitetsarbete.

Och slutligen har jag mina kollegor och professionella vänner i det svenska Spiralen-nätverket att fortsätta diskutera, reflektera, pröva och utveckla tillsammans med.

Jag har en devis jag försöker leva efter:
”Om du inte går till jobbet för att förändra världen, vad gör du då där?”

och jag känner just nu ingen som helst tvekan om att jag är där, varje dag, för att förändra världen!




Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s