Tack, förlåt

Först: Tack till Laleh för lån av rubrik.

Igår hade vi skolavslutning. Jag höll förstås sommartal, det hör till och jag tycker att det är väldigt roligt. Men jag höll inte det tal jag borde hållit. Det tal som hade hetat just Tack, förlåt. Det borde jag nog ha gjort, men nu skriver jag det här istället.

Kära elever!
Idag summerar och avslutar vi ännu ett skolår. Tack till er! Vi har kämpat tillsammans i många dagar nu. Oftast med varandra, ibland kanske lite mer emot. Nu väntar ett sommarlov som vi nog alla behöver, även om jag inte är säker på att ni alla verkligen ser fram emot det. Men innan ledigheten börjar på riktigt är det några av er jag skulle vilja rikta mig speciellt till.

Tack N. Din syn på världen, och ditt sätt att uppfatta klassrummet, kamraterna, uppgifterna och rasterna, har gång på gång påmint mig om att mitt perspektiv inte alltid är det rätta, eller sanna. Eller enda. Din protest och ditt ”jag gillar inte ungefär!” på mattelektionen har lärt mig att saker som är självklara för en är obegripliga för en annan.

Tack P. Din frustration över oro och bristande studiero i klassrummet och ditt sätt att storma in till mig och välartikulerat kräva förändring har gjort mig noggrannare i rekryteringar och tydligare i mina förväntningar, men också ödmjukare inför komplexiteten i läraruppdraget och mer närvarande som pedagogisk ledare.

Tack F. Din ilska över upplevda orättvisor har tvingat mig att aldrig någonsin bli avtrubbad i förhållande till de många små och större konflikter som uppstår i en skola. Du har gång på gång påmint mig om hur viktigt det är att jobba med relationer mellan elever och mellan elever och lärare, och indirekt bidragit till att vi har organiserade rastaktiviteter och inför värdegrundsarbete på schemat.

Tack A. Din attityd och ditt träffsäkra konfliktuppsökande har vässat min förmåga att utöva ett tydligt rektorskap genom samtal, konflikthantering och myndighetskontakter.

Tack D. Din otålighet och alla dina myror i benen har tvingat mig och mina medarbetare att hela tiden bli ännu bättre på att anpassa undervisningen och erbjuda tydliga ramar och strukturer.

Tack H. Dina funderingar över dig själv och din identitet och dina många frustrerade tårar har påmint mig om hur svårt det är att fokusera på att lära sig saker när hela livet är uppochner.

Tack D. De många, många samtalen med dina föräldrar har så tydligt visat mig hur enormt stor skillnad det blir för en elev när skola och hem litar på varandra och samarbetar.

Tack för att ni utmanat mig varje dag. Krävt det allra bästa jag kan, och ibland lite till. Inte låtit mig luta mig tillbaka och vara helt nöjd, och inte tagit hänsyn till världsliga saker som schema, läroböcker och budget. Tack för att ni, även detta år, gjort mig till en lite bättre rektor.
En bättre, lite kunnigare och lite mer erfaren ledare.
Och förlåt. Förlåt för de gånger jag inte lyckades uppbringa tålamodet. Förlåt för de dagar vi inte klarade att göra skoldagen begriplig för dig. Förlåt för de tillfällen du känt dig ensam och inte lyssnad på. Förlåt för de situationer då jag sagt, eller tänkt ”skärp dig” och inte på allvar satt mig in i ditt perspektiv. Jag vill att du ska veta att jag försöker även när det är svårt, och det är tack vare att just du är elev just här som jag fortsätter att lära mig!
Så tack, förlåt.
Ha en fin sommar nu. Jag längtar redan till augusti.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s