I know it when I see it

Det kom ett debattinlägg i Dagens Samhälle från Gabriel Heller Sahlgren, näringslivsforskare, med förslag på att införa (fler) ”rigorösa kvalitetsmått” i skolan. Det går förstås att avfärda inläggets argumentation med att Sahlgren är näringslivsforskare knuten till institutet för näringslivsforskning och troligen inte har mer kunskap och erfarenhet av skola och skolsystemet än sin egen skolgång. Det brukar nämligen vara så.

Men att det ändå knyter sig i magen av texten är vetskapen om att det finns en hel del faktiska beslutsfattare inom det svenska skolsystemet som kommer att säga ”Jaha! Aha! Fler kvalitetskontroller är svaret på alla våra frågor. Bra!” Ty så är det med det svenska skolsystemet, att det inte alltid är de som klarar av att hålla flera komplexa perspektiv i huvudet samtidigt, som sitter på de viktigaste beslutsfattarstolarna. Nationellt som lokalt.

Jag minns när jag för ungefär 15 år sedan för första gången hörde en LEAN/NPM-konsult tala sig varm och upphetsad över ”tänkets” alla fördelar på en kommunal skolförvaltning. De kommunala cheferna tindrade med ögonen och tyckte sig se all skolröra i ett förklarat ljus. Ja! Kunde Toyota kan väl skolchef Karlsson!

”Men, sa jag (en simpel utvecklingsledare, vad visste väl jag), är inte det här egentligen en moderniserad variant av Taylorismen? Mer kontroll ska ge högre effektivitet. I biltillverkning kanske, men kan man verkligen tänka så om barn? Om lärande och bildning? Om människoblivande? ”

Illustration från John Guasparis bok ”I know it when I see it” (1985). Med tillstånd från författaren.

Jodå, så skulle man visst tänka hävdade den danska konsulten och sålde in hela konceptet till kommunen.
Den GERM, (global education reform movement) som den finske skolforskaren Pasi Sahlberg varnade för redan 2012 äter sig allt djupare in i skolkroppen. Den skygglappsförsedda tilltron till att mer och ytterligare mer detaljkontroll är lösningen på skolsystemets alla utmaningar har blivit en religion, ett språk och en kultur som många kritiserar men få verkar våga bryta med eller ifrågasätta på allvar.
Och det som skrämmer mig är att NPM-lösningarna vid en första anblick verkar så bra. Så rätt. ”För att säkra framtidens kompetensförsörjning behövs därför ett större fokus på kunskaper och färdigheter i skolsystemet” skriver Sahlgren i sin debattartikel och levererar därmed ett statement som få inte håller med om. Det är klart att skolsystemet ska ha fokus på kunskaper och färdigheter! Undervisningen i fokus, lärandet i centrum och tydliga mål för vad alla elever ska kunna när de lämnar skolan.
Någon däremot? Nä, trodde inte det.

Men svaret på frågan ”hur?” kan alltså, till exempel, vara Sahlgrens förslag om ”kvalitetsmått som baseras på förädlingsvärden”.
Som om skolelever, barn och ungdomar, vore vindruvor som ska skördas, trampas, tappas upp och förpackas till ett säljbart vin!
Förslaget lirar dock rätt väl med den ganska starka kör av röster som också ropar på fler nationella prov, ordningsomdömen och en (därmed) återvunnen lärarauktoritet.

Jag funderar allt oftare och allt mer oroligt över det faktum att få av dessa debattörer verkar ha förmåga att se handling och konsekvens i flera steg. För vad händer när de uppmätta förädlingsvärdena inte visar den kvalitet man hade väntat sig? Vad händer när någon måste kontrollera att kontrollanten mäter rätt saker och på rätt sätt? (Där är vi absurt nog redan; hur många gånger har inte ropen skallat om att Skolinspektionen borde inspektera sig själv?!) Det faller nästan ett löjes skimmer över tilltron till att siffror, diagram och enkla tabeller ska innehålla alla svar och förklaringar på komplexa, både cirkulära och linjära, processer där unika människor är inblandade. För nästa steg i handling-konsekvens-kedjan blir förstås utkrävande av personligt ansvar från lärare och skolledare. Den lärare vars förädlingsvärde blir lågt i Sahlgrens kontroller (som ska ta hänsyn till elevernas tidigare resultat men inte till den faktiska samhällsstruktur eller klassrums- och skolpraktik hen dagligen verkar i) kan kanske ställas inför rätta för sina brister? Eller knytas fast vid en skampåle på torget?
I ett kontrollsystem måste nämligen ansvar utkrävas, ansvarig utpekas och i förlängningen sorteras bort, så att bara de med tillräckligt högt förädlingsvärde finns kvar.

Jag har under mina 15 år som skolutvecklare, skolledare och skoldebattör verkligen försökt se de positiva sidorna av NMP-kulturen. Jag har anammat det som fungerat, nyfiket ställt frågor om ”varför?” inåt i min organisation och med en dåres envishet duckat för de värsta galenskaperna (det kallas mikromotstånd och även en fjärils vingslag kan sätta igång en orkan). Jag har argumenterat för alternativa mätetal och, framför allt, alternativa sätt att förhålla oss till själva resultaten av mätningarna.
Att vara en datainformerad chef och ledare i skolan är självklart – vi behöver ständigt söka kvitton på om det vi gör är det rätta, i just vår kontext i just det här ögonblicket, men en kuvad slav under mätningar som till sin natur skapar en kultur av misstro, rädsla och ”ryggen fri-prioriteringar” tänker jag inte bli. Om the GERM tillåts nå skolkroppens pulserande hjärta av passion för lärande, för bildning, för demokratifostran och allas lika rätt att bli den bästa versionen av sig själva, är skolan inte längre skola i dess viktigaste bemärkelse – som samhällshjärta.

Jag vet inte hur ofta i skoldebatten jag önskat att den lilla boken ”I know it when I see it” av John Guaspari (1985) vore obligatorisk läsning för alla som hävdar att kontroll för ökad effektivitet är svaret med stort S. I Guasparis bok är insikten om motsatsen dyrköpt för makthavarna, men ändå självklar:
-Vad är kvalitet om den inte bor i detaljkontrollerad effektivitet?
-I know it when I see it.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s