Att leda med ett utforskande sinne – tillsammans är vi på väg!

En grupp lärare, skolledare, skolchefer och skolutvecklare möttes på Linnégymnasiet i Uppsala en fredag i april. Nästan tio kommuner var representerade och allas gemensamma nämnare var the Spiral of Inquiry – ett ”mindset” byggt på stadig vetenskaplig grund och internationellt beprövad erfarenhet. Vi möttes för att göra det som är hela idén med ”Spiralen”; att dela erfarenheter och lärdomar och genom ett nyfiket utforskande av dessa erfarenheter hjälpa oss själva och varandra att komma vidare, gräva djupare, våga lite mer, fråga lite mer.
Med stor öppenhet berättade deltagarna om var de befinner sig på sin resa. Vilka hinder de stött på, vilka resultat de sett, vilka frågor de ställer sig själva. Vi pratade om rädslor och tvivel. Om nya upptäckter och modet att faktiskt se det vi ser. Om att smygså ett sätt att prata om elevernas lärande där de utforskande frågorna får plats, och om styrkan i styrkedjan när alla nivåer tänker på samma sätt. Vi vred och vände på det faktum att en enkel fråga till en elev (”kan du namnge två vuxna här på skolan som du vet verkligen tror på att det kommer att gå bra för dig i ditt liv?”) kan väcka både ångest, ovilja och flyktbeteende. Och att svaren verkligen kan bero på! På vem som frågar, på när och var frågan ställs och på vem som mer finns i rummet. Vad gör vi av den kunskapen? Vad betyder den insikten för vår förmåga att fatta de rätta besluten och göra de rätta prioriteringarna?
En skolutvecklingsworkshop som väcker fler frågor än svar kan ju ses som en misslyckad investering. Vet vi mindre när vi går hem än när vi kom? Eller har vi gett oss själva möjligheten och modet att ta ett varv till i den utforskande spiralen för att så småningom landa i vilka saker vi behöver göra och vilka saker vi kanske behöver sluta göra på våra skolor och i våra klassrum?

Linnégymnasiet Uppsala, 12 april 2019. Nätverket för the Spiral of Inquiry Sverige.
Foto: Ingela Netz.

Ett sätt att sortera tankarna efter en sån här dag är att spegla de berättelser vi fått höra i några av de grundläggande tankar och principer som Spiralens mindset bygger på. Till exempel i OECD:s sju principer för livslångt lärande i ett kunskapssamhälle. Så här:

  1. Ha de lärande i centrum Ja! Alla pratar om eleverna. Om det lite läskiga och ovana men åh så viktiga att på ett systematiskt kvalitativt sätt fånga in elevernas tankar, åsikter och känslor. Kanske är det, än så länge, formerna för att placera de lärande i centrum vi har i fokus, och kanske måste vi ständigt slå vakt om att orka göra flera vändor tillbaka till elevfrågorna för att på djupet vara datainformerade i våra beslut och prioriteringar. Men ja, när förundran glittrar i ögonen på lärare och skolledare över hur avgörande (och ibland oväntad) information vi får när vi verkligen frågar eleverna är det givet att de lärande kommer att fortsätta vara i centrum.
  2. Betona lärandets sociala beskaffenhet Ja! Idag var vi själva levande bevis på detta. Och berättelserna om hur nyfikenheten över Spiralens förhållningssätt ”smittar av sig utan att man egentligen behöver göra något” när en lärare eller ett lärarlag sätter igång att ställa utforskande frågor till eleverna och till sig själva var många. Vi hörde också om vux-elever som efter att ha blivit intervjuade av sina lärare började prata med varandra om sitt lärande på ett annat sätt. Med fokus på syftet med kunskaperna och nästa steg för att nå målen. Vi hörde om arbetslaget som efter en scanning-fas kunskapshungrigt och gemensamt började lära mer om kognition. Det är också tydligt hur kraftfullt det blir när alla led i styrkedjan bestämmer sig för att förflytta verksamheten mot ett utforskande mindset. Skolor har skapat gemensamma digitala inspirationsytor för lärare att dela sin klassrumspraktik, skolchefer har börjat fundera över hur styrdokument behöver formuleras för att stödja ett utforskande förhållningssätt och lärarlag lär känna varandras kompetenser när man tar ett gemensamt ansvar för elevernas hela lärande.
  3. Inse att känslor är centrala för lärande Ja! Är man rädd och målar upp hotbilder av vad som skulle kunna hända om man misslyckas, vågar man inte ens försöka. Det spelar ingen roll om man är rektor eller elev – känslorna är helt avgörande för om man vågar/vill/kan försätta sig själv i lärande! Elevgrupper som inte är trygga med varandra kommer inte att lyckas i sitt lärande. Elever som känner att deras frustration över kränkningar och sexuella trakasserier inte tas på allvar kommer inte att ha tillit till sina lärare heller i undervisningen, men elever som på djupet blir lyssnade på kommer att vara öppna och redo för stordåd i sin egen kunskapsutveckling. Och den som blir sedd, efterfrågad och saknad när hen inte är på plats kommer att övervinna sin ångest och gå till skolan, eller jobbet, igen!
  4. Identifiera individuella skillnader. Ja! ”Jeanette är ju jätteduktig på språkutvecklande arbetssätt – låt oss ta hjälp av henne!”. Ett utforskande förhållningssätt öppnar för frågor som i sin tur lyfter fram förmågor och kvaliteter hos medlemmarna i teamet eller eleverna i klassen. ”Samma elev svarar olika på frågorna beroende på vem som ställer dem. Hur hanterar vi det?” Det är också intressant att applicera den här principen på skolan som system: Hur modiga är skolchefer och rektorer i att låta skolors och arbetslags individuella skillnader och kontexter vara grunden för olika prioriteringar, arbetssätt och resursanvändning?
  5. Utmana alla lärande Gör vi verkligen det? Någon berättade om den lite svidande erfarenheten att genom elevernas svar på intervjufrågor inse att lärarkollegiet undervisar med ett (oreflekterat?) mål att eleverna ska klara E, inte att de ska nå så långt som möjligt.
  6. Använd bedömning för lärande Ja, men stanna inte på ruta ett. Låt inte det som ser självklart ut vara outforskat. Den elev som undervisas med ett till synes högkvalitativt formativt arbetssätt kanske inte har den blekaste aning om vad hen faktiskt lär sig och vad nästa steg i lärandet är. Ta inte för givet att du, som lärare eller skolledare, vet bäst vilken kompetensutveckling dina kollegor eller medarbetare behöver, eller vilka insatser som bäst gynnar elevernas kunskapsutveckling, närvaro eller studiero. Sluta gissa! Släpp dina ankor!
  7. Bygg horisontella sammanhang Ja! Ja! Ja! Idag var ett horisontellt sammanhang! De små nätverken som spontanbildats är horisontella nätverk! Samtalen som spirar i grupper på nätet är horisontella sammanhang. Det envisa bearbetandet av alla arbetslag på en stor gymnasieskola för att väcka nyfikenhet och engagemang för ett undersökande förhållningssätt är att bygga horisontella sammanhang. The Spiral of inquiry Sverige är ett horisontellt sammanhang och vi har höga förväntningar på att det ska skapa ringar på vattnet och bli en källa till lärande, delande och nyfiket utforskande för allt fler! Ingen gör allt, men alla gör något, och äventyret #theSpiralofInquiry har ju den fantastiska egenskapen att det varken tar slut eller blir färdigt. Sharing is caring – nu tar vi några steg till!


Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s