God jul skolan!

Snart jullov. Ett nytt år knackar på dörren om bara ett par veckor. I skolans värld betyder nyåret inte avslut och bokslut, utan halvtidsvila och nya tag.

Vi kämpar på.
Trots en ibland helt tossig medial bild av hur det ”är” i skolan.
Trots politiska utspel och stormhöga debattvågor som alltför sällan är förankrade i det som faktiskt är vår vardag, vårt dagliga bröd.
Trots nationella och lokala politiska beslut som skickar oss i motstridiga riktningar och går stick i stäv med vår tolkning av styrdokumentens intentioner.
Och ibland trots att styrdokumenten i sig är fullkomligt omöjliga att leva upp till.
Trots samhällsströmningar som ibland går på kollisionskurs med allt det vi grundar vårt yrkesutövande på och trots att även vi gång på gång är med och reproducerar ett system som bygger på makt och kontroll snarare än kunskap, tillit och ansvar.

Vi jobbar på.
Vi planerar, planerar om och planerar om igen för att möta de situationer och behov som uppstår i våra klassrum, matsalar och skolgårdar varje timme, varje dag.
Vi läser, söker på nätet, diskuterar med kollegor, lära av varandra, reflekterar och dokumenterar för att ha det bästa stoffet, den mest välfungerande strukturen och de vedertagna metoderna i ryggen när vi möter våra elever – varje dag.
Vi närmar oss, och undervisar om, de stora viktiga samhällsfrågorna i dåtid, nutid och framtid utan att vara politiska, konfessionella eller privata. Men utan att väja för de frågor som väcker starka politiska, konfessionella och privata känslor.
Vi hanterar arga och kritiska föräldrar med ett, ibland tillkämpat, lugn. Biter oss i tungan och agerar professionellt, som yrkesrollen kräver. Och låter våra närmsta kollegor ta hand om frustrationen och tårarna bakom en stängd dörr.
Vi tar emot beröm och uppskattning med en generad axelryckning och orden ”jag gör ju bara mitt jobb”.
Vi använder papper, pennor, datorer, iPads och färger, kottar, lera, rörelse och våra egna röster i undervisningen, utifrån vad ämnet och eleverna behöver och förmår.
Vi löser konflikter, lyssnar, är stränga, säger ifrån, leder, värnar, tolkar, nyanserar, förekommer, förebildar, bryr oss om och älskar ända in i hjärteroten alla de där unga människorna för vilkas skull vi valt det här jobbet.
Vi skrattar, busar, skojar, leker och kramas. Med varandra och med våra elever.
Vi undervisar med vårt intellekt, våra tankar, vår erfarenhet, våra känslor och hela våra kroppar. Från det att vi kliver in genom skolans dörrar på morgonen till dess vi går hem. Och däremellan har vi ett rum i våra huvuden vars dörr ständigt står på glänt för den händelse en intressant artikel, en bok, ett TV-program eller ett samtal blir en ingång till nytt lärstoff att spara på för rätt tillfälle.
Vi ringer socialtjänsten, grannkommunen, vårdnadshavarna, idrottsföreningen, fastighetsskötaren och polisen. Tjatar, förklarar, instruerar, lugnar och envisas.
Vi torkar kräks, plockar skräp, letar namnlappar i kvarglömda kläder, fixar låneskridskor, drar ut stickor, följer med till skolsköterskan, lyssnar på hemligheter, sätter upp teckningar och påminner om bordsskick.
Vi navigerar bland alla de påbud, förväntningar, krav, uppdrag och propåer som landar i vår mejlbox, i våra telefoner eller på våra arbetsbord. Vi sorterar och prioriterar och agerar.

Ibland väljer vi bort. Ibland svarar vi inte på det kritiska mejlet på en gång. Ibland ”glömmer” vi ett uppdrag från högre ort. Ibland duckar vi och låter den senaste nycken blåsa över. Ibland protesterar vi högljutt. Kontaktar facket, skriver på listor och hotar med att säga upp oss.
Inte för att vi inte vill göra ett bra jobb, utan för att vi verkligen vill göra ett bra jobb!
Det kallas mikromotstånd och det är med det, och en aldrig stillnande vilja att lyckas, vi förflyttar denna fantastiska systemkoloss som är svensk skola från makt och kontroll till kunskap, tillit och ansvar.

Vi hörs inte så ofta i debatten, får vi höra. Och kanske går svaret på varför att läsa här ovan. Vi har liksom fullt upp med att göra vårt jobb. När vi navigerar mellan alla dessa ytterligheter är vår vardag varken svart eller vit utan alla nyanser däremellan, och den vardagen får sällan plats i media. Vi gör vårt jobb, och vi gör det ofta väldigt, väldigt bra. 
Vi har det mest fantastiska uppdrag man kan tänka sig. Vi är med och utbildar och formar vår egen, och kommande generationers, framtid.
Vi vet vad vi gör. Och när vi får nya kollegor som ännu inte vet exakt vad de gör tar vi dem under våra vingar, delar med oss, stöttar och undervisar – dem också.

Vi gör det för att det inte bara är ett yrkesval att jobba i skolan. Det är ett ställningstagande. För alla barns lika rätt till kunskap, lärande och växande.

Så God jul alla lärare, skolsköterskor, fritidsledare,elevassistenter och köksbiträden.

Fridfull jul alla förskollärare, fritidspedagoger, barnskötare och biträdande rektorer.

Fröjdefull jul alla socialpedagoger, kockar, skoladministratörer och vaktmästare.

Underbar jul alla kuratorer, psykologer, specialpedagoger och rektorer.


Vila lite nu.
Vi ses i januari – då kör vi igen!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s