Replik: Undervisning och mentorskap är en oskiljaktig enhet i skolans uppdrag.

Jag slår upp DN och debattrubriken Lärarnas sociala uppdrag avskräcker akademiker vid frukostbordet.
Först blir jag mest förvånad, för det är precis den där komplexa kombinationen av undervisning och socialt ansvarstagande som triggar min lust till att klä upplevelser och erfarenheter också i akademisk dräkt.
Jag vet dock sedan tidigare att debattören Skogstad och jag inte delar så värst många åsikter och övertygelser om skola och skolutveckling, så jag läser hans text med det och mantrat ”han tänker främst på högstadiet och gymnasiet, han tänker främst på ämneslärare” malande i huvudet. För att inte kasta tekoppen i golvet och skrika rakt ut.

Det är vanskligt att lufta en åsikt som går emot den åsiktslinje Skogstad så retoriskt skickligt representerar. Lite som en universitetsopponering. Varje ord man skriver kommer att nagelfaras och ifrågasättas. Varje argument kommer att avkrävas evidens och källhänvisning. Nu har min blogg dock aldrig utgett sig för att vara vetenskaplig.
Den är… en blogg. En megafon. Min speakers corner. Det behöver inte betyda att det perspektiv jag för fram är oviktigt.

”Vi lärare ska inte behöva agera mentorer”, skriver Skogstad. Det är ungefär här jag vill slänga tekoppen i golvet och skrika rakt ut, även när jag tagit mig förbi invändningen att lärare visserligen på pappret är en yrkeskategori, men att vardagspraktikerna kan vara oändligt olika och därmed omöjliga att bunta samman i ett enda ”vi”.
-Jo, säger jag. Lärare ska absolut vara mentorer.
Inte ”agera” som i skådespela, utan vara mentorer. Förebilder, rådgivare, lärare, vägvisare.

”Kunskapsuppdraget och det sociala uppdraget”, skriver Skogstad om skolans tudelade uppdrag. Demokratiuppdraget blev plötsligt ”det sociala uppdraget” och reduceras i Skogstads text till att handla om att följa upp frånvaro, kontakta vårdnadshavare och informera kollegor om en elevs sociala problem.
De stora, viktiga, grundläggande orden i styrdokumentens inledande stycken, som ger skolan, och läraren, uppdraget att inte bara kunskapsutbilda utan också fostra till empati, solidaritet, omsorg, hållbarhet och ansvarig frihet – vart tar de vägen?
Är det detta Skogstad vill att lärare inte ska behöva ägna sig åt?

I ett samhälle som alltmer dras isär är skolans kompensatoriska roll helt avgörande för att barn och unga i Sverige ska ha en någorlunda likvärdig möjlighet att bli sina bästa jag. Att kunna och vilja delta i samhället i ansvarig frihet. Ta ansvar för både sig själva och samhället – hållbart och demokratiskt. För om detta må vi väl ändå vara överens, alla vi som valt att jobba i skolan?
Skolans tudelade uppdrag är därför ett kommunicerande kärl av två oskiljaktiga storheter; kunskap och värde. Djup, rik, bred och gedigen kunskap är grunden från vilken en människa, oavsett bakgrund, tar avstamp i sitt liv och i sina val, om och om igen. Och där vet vi att läraren kan vara helt avgörande. Allt börjar med en bra lärare vittnar sällan om rena ämnesexperter utan om skickliga undervisare som också var vuxna människor som såg, lyssnade, peppade, trodde på och ställde krav. Mentorer.

Och det är att förminska läraren att hävda att hon bara kan stå på ett av de här benen. Att hon inte skulle klara av att vara både och. Men precis som så ofta i skoldebatten är det den svartvita bilden, ytterligheternas motsatsförhållande, som presenteras som en sann beskrivning av en otroligt mångfacetterad och komplex verklighet.
Det blir slagkraftigt. Men fattigt och själlöst.

Självklart ska lärare ha en rimlig arbetsbörda, en bra arbetsmiljö och förutsättningar att kunna vara nöjda med sin prestation. Men ställ aldrig någonsin det emot den enhet som är undervisning och mentorskap.
Utbildande och förebildande.
Kunskapsinhämtning och demokratifostran.

Källa på det?
Ja. Mitt hjärta. Min passion. Min ambition och min dagliga tillvaro som rektor på en grundskola. Min egen (anekdotiska, men där är vi alla lika) erfarenhet som lärare på högstadiet. All den vetenskapliga litteratur jag läst eller läst om. Alla timmars studier. Mitt stora, stora nätverk av lärare, fritidspedagoger, förskollärare, skolledare, skolchefer, skolpolitiker och de tusentals samtal jag deltagit i på sociala medier och IRL kring skola och skolutveckling de senaste femton åren. Inga andra källhänvisningar. Den som vill avfärda mina åsikter som just åsikter, är förstås fri att göra det.
Men jag måste säga vad jag tycker. Uttrycka det hjärtat är fullt av.

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s