”Så himla lågt”

På väg mellan två skolor svänger jag in på det lokala cafét för att köpa en sallad att äta vid skrivbordet. Nejnej, tyck inte synd om mig – jag kan äta vällagad skolmat alla dagar i veckan men just idag är det mitt val med hämtmat för att få lite egenreflektionstid över lunchen.
Före mig i kön en kvinna i min egen ålder, tydligen bekant med kvinnan i kassan.

De pratar om skolan. Inte om mina skolor, men om ”skolan” generellt. Så som vi gärna gör. ”Den svenska skolan”. Den som är så i kris. Som är så dålig och inte alls levererar vad politiker och föräldrar förväntar sig.

”Så himla lågt”, säger den ena.
”Ja, så typiskt skolan”, säger den andra. ”Men vad ska man förvänta sig?”

Ja, vad ska man egentligen förvänta sig?
Man ska förvänta sig välutbildade, engagerade människor som var för sig och framför allt tillsammans har ett gemensamt ansvar för ett av samhällets mest komplexa uppdrag. Man ska förvänta sig att de gör rätt, är tydliga, har tid, har ork, har ögon i nacken och bläckfiskarmar.
Man ska förvänta sig att de har en skolledning som är kunnig, närvarande, nåbar, tydlig, lyhörd och kommunikativ. Och som dagligen pallar korstrycket av krav och förväntningar från politiker, styrdokument och huvudmän, elever och vårdnadshavare. För att mitt i denna korseld skapa de bästa förutsättningarna för lärare och fritidspersonal att göra ett bra jobb med eleverna.
Man ska förvänta sig välstädade lokaler, ordning och reda med relevanta läromedel, tillgång till digitala verktyg och roligt, kreativt och stimulerande lärmaterial.
Man ska förvänta sig kvalitativ undervising med en hög grad av individualisering – men också grupp- och situationsanpassad träning i samspel och samarbete.
Man ska förvänta sig att vi svarar i telefon, svarar på mejl och har tid att prata med alla som önskar i korridorer och klassrum och på skolgårdar.
Man ska förvänta sig att alla som jobbar i skolan i alla situationer tar hänsyn till varje enskild elevs behov och förutsättningar, och man ska självklart förvänta sig att alla som jobbar i skolan möter och bemöter både elever och vårdnadshavare med professionell värme och omtanke om människan – i ambition att göra rätt och gott.

Man ska förvänta sig allt det här, för vi förväntar oss det av oss själva.

Men.
De gånger vi inte klarar av att leva upp till alla förväntningar förväntar vi oss att vi får en direkt återkoppling om det. Till den det berör på ett respektfullt sätt, med omtanke om människan. För det är så vi anstränger oss för att agera när våra elever inte lever upp till de förväntningar vi har på dem. Och det är så vi har möjlighet att lära oss och förbättra oss – i ambition att göra rätt och gott.
Att generaliserat tänka, och säga, att vi, alla som jobbar i ”den svenska skolan” är värdelösa är…. lite lågt.

Förlåt, men jag är lite trött.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s