Arga flickor – de bästa lärarna

Metoo-snöbollen blir allt större, och är ett självklart samtalsämne för många av oss just nu, både privat och på jobbet.
Som rektor har jag ägnat ganska mycket tanketid åt att reflektera och kritiskt granska mitt eget beteende och vilka normerande hjulspår jag eventuellt har fastnat i när det gäller mäns beteende mot kvinnor, något som ofta startar redan i pojkars beteende mot flickor, och vad vi som är vuxna runt barnen gör – eller inte gör.

Det är inte bara trevligt att granska sig själv på det sättet. Det har alldeles säkert skuttat stereotypa grodor ur min mun á la ”försök att bara strunta i killarna när de håller på – gå därifrån”. Inte när det har handlat om sexuella trakasserier eller ofredanden, (där jag har både polisanmält och stängt av elever när det har uppdagats) men i alla de där subtila situationerna som är så svåra att sätta fingret på. När pojkar ”stökar” och flickor står ut.
Jag är övertygad om att vi alla då och då bidrar till att reproducera det här strukturella ursäktandet, hur normkritiska vi än önskar att vi är, och det känns skit att behöva konstatera det. Men det börjar ju med mig. Också.

Och det fina med #Metoo är att det inte bara tvingar oss som är vuxna att reflektera över och bli mer lyhörda för våra egna beteenden, det har också skapat ett kollektivt systerskap som just nu inte bara rullar igång allt större och större snöbollar utan faktiskt försätter berg. Ett systerskap som tar plats och ryter ifrån.
Och när det är mellanstadietjejer som ryter ifrån inför ögonen på rektor är det faktiskt synnerligen hälsosamt.

Ett gäng tjejer och killar leker på gården på lunchen. Exakt vad de leker vet jag inte, för när jag ansluter har leken avstannat eftersom en av pojkarna inte alls håller sig inom de ramar för leken som barnen gemensamt satt upp. Tjejerna är ursinniga, för det är de som har fått snöbollar i nacken och fula ord i ansiktet.

De är på väg därifrån, de är på väg att ge upp leken som nyss var så rolig, när en av tjejerna ger mig ett sökande ögonkast. Kanske ber hon mig om att inte stoppa henne just nu. Den stökiga pojken cirklar hotfullt runt gruppen av flickor och blir alltmer provocerande och min ryggmärgsnormdikeslösning är därför att be tjejerna, som jag av erfarenhet vet är lättare att resonera med just nu, att gå därifrån. Men jag uppfattar hennes blick och håller tyst. Avvaktar.

–Det räcker nu!

Mellanstadieflickan tar ett bestämt steg mot pojken, som fortfarande kretsar omkring gruppen med en isig snöboll i handen.

-Nu får det fan vara nog!

Hon säger så. Vi har nolltolerans mot fult språk, men just där och då är det en kraft i henne och hennes kompisar, som sluter upp bakom henne, som jag inte kan, och faktiskt inte heller vill, bryta.

-Du får mer än gärna vara med och leka, men då slutar du NU med att förstöra och göra dumma grejer, annars får du helt enkelt bara dra.

Hon viker inte en tum. Hon har liksom bestämt sig. Hon och hennes systrar vägrar finna sig i att behöva vara på sin vakt mot killar som har tagit sig, eller fått, friheten att bete sig illa och förstöra.

Det händer inte så mycket mer. Pojken försöker lite kaxigt argumentera emot, men tjejerna står stadigt kvar, så han backar, slungar sin snöboll i en trädstam och går mot pulkabacken istället. Två minuter senare ser jag honom glatt kasta sig utför slänten tillsammans med några andra klasskompisar. Tjejerna fortsätter sin lek och jag står kvar och känner att jag i all dess vardaglighet varit med om något mycket viktigt.

En skolgårdskonflikt av den sort som uppstår när barn prövar sina och andras gränser, och är i färd med att lära sig att samspela med andra.
Men en skolgårdskonflikt med bäring på genus, och med en liten, oändligt viktig förskjutning i ett osynligt maktförhållande.
En snöboll i rullning.
Ett statement.

Ibland är arga flickor på mellanstadiet de absolut bästa lärarna.

 

 

Annonser

2 thoughts on “Arga flickor – de bästa lärarna

    • Hej! Vad glad jag blir! Att du hittade hit men framför allt att du delar känslan av att tjejer i alla åldrar och i alla sammanhang nu kliver fram och säger ifrån – det är nu det händer!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s