Spring och läs!

Idrott och läsning. Vad är det för konstig kombination?
Jag hade förmånen att få medverka i ett panelsamtal i Almedalen om just idrott och läsning arrangerat av En läsande klass.

En före detta läsambassadör, författare och skejtare (Johan Unenge), en bibliotekschef och projektledare för ”Läsligan” (Mikke Ejremyr) från Skellefteå, en stadsbibliotekschef från Stockholm tillika ordförande i Läsdelegationen (Katti Hoflin) och så jag, en rektor från Pysslingen. Med Rickard Olsson som rapp moderator blev det ett intensivt och energifyllt samtal som vi nog alla gärna fortsatt några timmar till!

Att det finns en poäng i att prata om idrott och läsning i samma mening vet vi. Regelbunden fysisk aktivitet gynnar inlärning (här är t ex Bunkefloprojektet ett beforskat exempel), och vi vet att vi behöver ta alla möjligheter vi har för att stimulera och väcka intresse för läsning – i alla åldrar; det är i grund och botten en demokratifråga. Människor som kan läsa och ta till sig olika typer av texter, kan i större utsträckning ta underbyggda beslut, vara källkritiska och delta i samhällslivet i ansvarig frihet. Människor som inte kan läsa tillräckligt bra kan inte det. I en likvärdig skola är det här alltså ett av våra absolut viktigaste grundläggande, och kompensatoriska, uppdrag.

I Skellefteå har biblioteket samarbetat med idrottsföreningar i staden för att göra konkret verkstad av den här kunskapen. Idrottslärare har fått utbildning om läsning och läsförståelse och en ”egen” bibliotekarie i ryggen. Bibliotekarier har fått tränarutbildning i bland annat motiverande samtal. I fotbolls- och hockeylag har en stunds högläsning under stretchingen eller en boktrunk på cupen blivit en del av idrottsutövandet. Sportprofiler har ”kommit ut” som läsande förebilder och allting grundar sig i antagandet att få personer har så stor påverkan på unga människor som tränaren i den idrott man utövar. Säger tränaren ”gör tio armhävningar varje kväll” gör barnen det. Säger tränaren ”ta med en bok på lägret, vi läser 20 minuter innan alla ska sova” gör barnen det. Enkel psykologi! Detta är, väldigt ytligt beskrivet, Läsligan.

En läsande klass och Läsdelegationen vill stimulera all sorts läsande bland barn och unga. På fritiden, då läsandet ska vara enbart lustfyllt, och i skolan, då läsandet har fler perspektiv och förväntningar på sig än enbart lust.
Så hur kan vi tänka om skolans roll? Vi jobbar ju redan otroligt mycket med läsning, lästräning och läsförståelse! Ska vi ha högläsning på idrottslektionerna nu också?! Tja. Varför inte?

Vi identifierade några perspektiv i samtalet.
• I skolan är prestation en ofrånkomlig parameter – också i läsningen. Vill vi stimulera barns motivation och lust att läsa gör vi kanske oss själva en otjänst om vi försöker blanda in läsningen överallt – också till exempel i idrotten. Den som har det tufft med just läsningen kanske behöver en ”fristad” där hen får vara bra på något. Erfarenheten från Skellefteå var just att det var viktigt att hålla isär skola och idrottande/läsning.

• Men vi vet att fysisk aktivitet och förbättrad inlärning går hand i hand, och då är vi ju dumma om vi inte använder oss av den kunskapen – på olika sätt!

• Vuxna förebilder som läser är enormt viktiga! Lärare och pedagoger, föräldrar, men också idrottsidoler.

• Politiska beslut som att till exempel utöka timplanen i Idrott och hälsa (för att vi vet att mycket rörelse gynnar elevernas välmående och lärande) har två sidor; en styrande sida vars fördel är att den säkerställer nationell likvärdighet, men också en begränsande sida i och med att fler IDH-timmar i timplanen begränsar rektors sätt att lösa uppgiften till att det måste vara den behöriga idrottsläraren som undervisar även dessa utökade timmar. Om det är rörelsen som är poängen (och det är det ju!) skulle ett större handlingsutrymme för rektor att lösa uppgiften kunna resultera i kreativa och framgångsrika metoder – som i sin tur både kan beforskas och utvecklas vidare utifrån resultat.

• Skolan klarar inte alla stora samhällsutmaningar själv. Vi behöver hjälpas åt, och att inspirera t ex idrottsföreningar och lokala bibliotek att börja samarbeta á la Läsligan kan ge lite extra skjuts åt skolans uppdrag kring läsning – och tvärtom!

• Skolan är central också för dessa utomstående initiativ eftersom det är i skolan vi har kompetens och verktyg att mäta om de läsfrämjande aktiviteterna faktiskt ger en ökad läsförståelse bland barnen. Alltså samarbete, igen!

• Skolbiblioteken behöver upp på agendan igen! Inte formen; de flesta skolor har ”ett rum med böcker” som kan kallas bibliotek, men innehållet. Den kompetens en skolbibliotekarie besitter, och det som sker i samverkan mellan bibliotekarien och pedagogerna, och i mötet mellan skolbibliotekarie och eleven (där prestation och bedömning inte är en faktor) är vad som faktiskt ska räknas och eftersträvas.

En slutsats är att vi är helt överens om läsningens betydelse; inte bara för inlärning och skolprestation, utan också för individens växande (och kanske till och med för dennes idrottsliga prestationer!) Från projektet i Skellefteå kunde man se att de idrottare som deltog fick en förändrat självbild. ”Jag är inte bara en missad straff eller ett bra slagskott, jag är en läsande människa”.

Det är en viktig lärdom att ta med; att läsa är att växa som människa!

Foto: Jeanette Lundbeck, VisuellPR, Almedalsbiblioteket 170704
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s