Skolurvalsrant

Jag skrev en rant på twitter (rant= en rad av inlägg när man inte får plats med det man vill säga på 140 tecken) för några dagar sedan. Om friskolor, skolval och segregation. Och lottning. Och eftersom just det där lilla ordet lottning fått sån oförtjänt stor uppmärksamhet efter presentationen av skolkommissionens betänkande i förra veckan, är det kanske inte så konstigt att även min rant rönt viss uppmärksamhet.
Det intressanta är att jag har fått glada tillrop från både vänster och höger. Från skolledarkollegor, från forskare och från både kommunala och fristående skolaktörer.
Kanske för att jag gjorde det jag brukar ta som mitt jobb att göra när det stormar i skoldebattdammen. Jag försöker nyansera. Peka på hur det är, eller kan vara, i till exempel den lilla del av systemet som är min vardag. För få saker i tillvaron är sådär svartvita som politiker och andra debattörer ibland vill hävda.

En moderat rikspolitiker, med välkänt vass penna, skrev till exempel ”pax för att inte få min unge lottad till Xxx-skolan”.
Så totalt tondövt!
Här har regeringen tillsatt en grupp människor med stor politisk bredd, för att vaska fram och peka ut en möjlig riktning för svensk skola i en tid av dramatisk samhällsförändring. Ett helt nödvändigt jobb. För hela landet. För framtiden.
Att då medvetet missförstå en liten, liten del av en över 400 sidor lång utredning för att skaffa sig billiga poäng. Och dessutom dra med sig en namngiven skola i lågvattnet.
Tondövt.

Jag får lust att häva mig upp på ett hustak och skrika
-MEN TROR DU VERKLIGEN PÅ ALLVAR ATT EN GRUPP ENORMT KOMPETENTA OCH SERIÖSA MÄNNISKOR EFTER TVÅ ÅRS UTREDNING SKULLE FÖRESLÅ ATT DITT BARN SKA BLI LOTTAT TILL EN SKOLA SOM VARKEN HEN ELLER DU ENS HAR SÖKT PLATS PÅ? VA?? TROR DU DET? Och sen skulle jag kanske till och med lägga till något elakt epitet, typ dumskalle.

Nej, lottning av skolplatser (ENBART MELLAN DEM SOM SÖKT EN POPULÄR FRISKOLA, OKEJ?!) kanske inte är den absolut bästa metoden för att motverka en växande skol- och samhällssegregation, men ta då ansvar för att åtminstone försöka vara lite konstruktiv i diskussionen.
-GÖR DET BÄTTRE SJÄLV DÅ! får jag lust att skrika. (Det lät som att även kommissionens ordförande Jan-Eric Gustavsson hade lust att skrika just det om just lottningsdebatten, när jag hörde honom på Skolriksdagen i veckan).

Eller titta på hur olika skolurvalsprinciper verkar i verkligheten. I det lilla sammanhanget. Hur det är och hur det skulle kunna vara. Använd det som tankefrö och prova att vara konstruktiv. Det blir mer nyanserat då. Och svårare att polemisera om i versaler.
Är inte det en väldigt mycket smartare väg att gå?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s