Från snack till verkstad

Jag kan naturligtvis anses vara part i målet eftersom det är min huvudman och det fackförbund jag är medlem i som nu föreslår obligatoriskt skolval och gemensamma kösystem. Jag blev till och med utpekad som en som nog inte längre ”går att lita på” för att jag för ett år sedan valde att jobba inom AcadeMedia, ungefär samtidigt som börsintroduktionen var på tapeten. Att jag skulle förses med munkavle eller inte våga säga vad jag tycker för att inte äventyra min anställning eller att jag skulle blir en nyttig idiot i kapitalisternas koppel.
Tänker du så kan du lika gärna sluta läsa här.
Den som känner mig vet att jag inte skulle vara där jag är om jag inte kunde se mig själv i spegeln varje morgon och veta att jag gör ett anständigt, ibland till och med rätt bra, jobb för mina elever och medarbetare, och att jag av min huvudman ges förutsättningar att göra just det. 

Ja, det är problematiskt med de urvals- och segregationseffekter som det fria skolvalet (och framför allt kötidskriterierna) har lett till. Ja, det är väldigt mycket i det nuvarande skolsystemet som skulle behöva moderniseras, ses över, förändras och utvecklas.
Vi har enorma utmaningar framför oss (eller ärligt talat, vi står mitt i dem) för att svensk skola ska kunna leva upp till de förväntningar som lags på oss i styrdokumenten, och framför allt till de ambitioner som vi som jobbar i systemet själva laddar det med.

Ingen av oss är ju nöjd förrän varenda unge får lyckas. Förrän varenda unge mår bra, är trygg i skolan och får med sig så mycket kunskaper, erfarenheter, kompetenser och självkänsla att hen kan skapa det liv och den framtid hen vill, för sig själv, för sin omgivning och för kommande generationer.
Ingen av oss är heller nöjd förrän alla vi som jobbar i systemet skola har rimliga förutsättningar att klara vårt uppdrag.

Vi har mycket att göra.
Så förlåt min eventuella naivitet men är det inte väldigt bra att någon börjar?

Allt måste ju upp på bordet, och när det väl ligger något där vore det både klokt och klädsamt om vi kunde titta på det utan att ska%cc%88rmavbild-2017-02-28-kl-20-27-05redan innan ha bestämt oss för att det är dåligt – för att vi av någon anledning inte gillar den som kom med idén.
Att revolutionera hela skolsystemet står uppenbarligen på mångas önskelista. Samtidigt är vi kloka människor som utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet vet att den där revolutionen inte är så enkel – politiker av alla färger har ju gjort mer eller mindre omfattande försök i ganska många år och vi är väl rätt många som inte är helt nöjda med hur det har gått.
Så att några av de aktörer som då finns inne i systemet väljer att ta ett tydligt steg mot att evolutionera detsamma, tycker jag borde få mötas av vilja till samtal istället för ideologisk pajkastning.

Utifrån min horisont, som rektor och förskolechef med barns och elevers likvärdiga lärande i dagligt, passionerat fokus, är det mycket mer relevant att vi också på ett nationellt plan diskuterar möjliga vägar för att hantera segregation, lärarbrist, likvärdighet både lokalt och nationellt och hur svensk skola ska bli den spjutspets mot framtiden vi alla vill tro att den (återigen) kan vara, än en (väldigt sågad) utredning om vinster.

Jag tycker att AcadeMedias och Lärarförbundets förslag är bra. Jag ser att det de föreslår kan göra konkret skillnad för likvärdigheten och allas möjlighet att välja skola i den kommun där jag verkar som friskolerektor, och jag hoppas att det här bara är ett första steg av många fler!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s