Skolan som tillitsreformen glömde..

Vi är inne i ett stim. En ketchupeffekt. Den senaste veckan har de politiska utspelen för att lyfta den svenska skolan duggat tätt. Som lök på laxen utlovar dessutom SVT:s Uppdrag granskning ett spännande  (?) program nästa vecka om fusk med Nationella ketchupProv och ”rektorer som inte går att lita på eftersom de (kanske) agerar i egenintresse”.
Och det är lite svårt att inte bli ironisk. Eller arg. Eller rent av cynisk, fast jag har lovat mig själv att jag då ska be att få bli utsparkad från rektorsuppdraget -cyniska vuxna är det sista våra unga behöver.
För svaret på väldigt många av de (samhälls)problem som behöver åtgärdas, och konsekvensen av de flesta åtgärder som föreslås, är kontroll, mer kontroll och detaljstyrning. Detta samtidigt som regeringen tagit initiativ till en tillitsreform för offentlig sektor. (”Styrningen ska utvecklas i en riktning som innebär att medarbetarnas kunnande, erfarenhet och yrkesetik ska bli mer vägledande”. Civilminister Ardalan Shekarabi).
Men skolor och dess ledare kan man nog inte lita på att de ens försöker göra ett bra jobb, så där behöver vi istället peka med hela armen, kontrollera mera och utkräva ansvar.

Jag, jag överdriver. Jag sa ju att jag var ironisk.
Men jag ser två starkt framträdande mönster i den nationella skoldebatten just nu.
Ett alltmer desperat fastklamrande vid övertygelsen att mer kontroll och detaljstyrning, helst kombinerad med en lite hotfull ton av ansvarsutkrävande (eller strypsnara på fristående skolaktörer), ska förlösa nån sorts magisk kraft och oändlig resurs i skolan. Och en, tycker jag, återgång till det(för den som befinner sig en bit ifrån skolans vardag) enkla svaret på alla samhällsutmaningar; ”det får skolan lösa”.

Det blir nästan skrattretande tydligt i (M)-reformgruppens debattartikel:
”Men mätningen (PISA, min komplettering) visar även på stora skillnader mellan elever. Risken är att sociala problem, utanförskap och orättvisor växer fram..”
Eller kan det vara så att sociala problem, utanförskap och orättvisor, t ex när det gäller boende, samhällsservice och arbete (vi skulle kunna kalla det klassklyftor), utgör en risk för att stora skillnader blir synliga också i skolan?

img_2790Och missförstå mig inte här; jag älskar skolans kompensatoriska uppdrag!
Jag tycker att det är den allra innersta kärnan av en demokratiskt samhällsbygge, att alla, verkligen alla, ska ha likvärdiga förutsättningar att nå sin fulla potential, bli sitt allra bästa jag, kunna delta i ansvarig frihet.
Jag går till jobbet varje dag för att jag drivs så starkt av min vilja att vara den där kompensatoriska kraften, att vara den som gör skillnad, som förändrar världen, om det så bara är för ett barn!
Men vi pratar samhällsbygge, och trots det får politikernas utspel det att låta som att det är (bara) vi som jobbar i skolan som hittills misslyckats med att leverera det där samhällsbygget. Skolledare och lärare har inte gjort sitt jobb tillräckligt bra, och den rektor som inte lyckats ska därför ”avskiljas från sitt uppdrag”.
Och det skaver här. Rejält. För som så ofta när politiken vill få genomslag i media formuleras problemen som generella och komplexa, som samhällsproblem (för att en majoritet av väljarna ska identifiera sig på ett eller annat sätt i problemen, förstås), men när vi kommer till lösningarna är de, på pappret, betydligt enklare och framförallt har samhället bytts ut mot skolan.
Det finns förstås ett skäl till det; historiskt sett har skolan varit den spjutspets mot framtiden där kunskap och självklar auktoritet suttit i titlar och katedrar, där bysamhällets strukturer och förhållandevis långsamma förändringstakt gjort det möjligt för skolan att gå i spetsen, att ge majoriteten av eleverna kunskap och resurser att med god kvalitet bliva vid sin läst. Men vi är inte kvar där. Vi kommer aldrig tillbaka dit och den rädsla det väcker hos många ser vi dagliga exempel på, inte bara i Sverige, men det är en annan diskussion som jag lämnar därhän nu.
Så visst är det lockande att skriva något rejält dräpande om okunniga och makthungriga politiker som inte fattar något, men ganska många har redan gjort det, så jag sansar mig och tänker istället; vad skulle jag har gjort själv?
Om jag hade haft makt och medieutrymme att påverka i vilken riktning skolan ska gå. Vad hade jag gjort?

Jag hade valt att lyssna på professionen.

Jag hade förändrat det fria skolvalet för grundskolan till ett obligatoriskt val för alla.

Jag hade tagit bort friskolornas egna köer där kötid är urvalsgrund – en av de faktorer som idag bidrar till skolsegregationen.


Jag hade satt mig tillsammans med utbildningsminister, bostadsminister, arbetsmarknadsminister, socialminister, integrationsminister, forskare och profession och bildat ett samordningsråd med mandat att möjliggöra samarbets- och samordningsvägar på nationell och regional nivå där kortsiktiga politiska och ekonomiska argument var bannlysta. Barnet i centrum, kort sagt.


Jag hade bytt fokus på Skolinspektionens uppdrag; från brist på kvalitet till bevis på kvalitet.


Jag hade sett över skolpengens utformning; som en följd av de samordningsvinster som kommer att göras på lokal nivå när skola (kommunal som fristående), socialtjänst, sjukvård, polis, BUP m fl enklare kan resurs – och kompetenssamverka tidigt när svårigheter identifieras.


Jag hade tagit stort ansvar för att sluta se på enkelt mätta skol- och elevresultat som fullkomliga sanningar om kvalitet. Jag hade förstått, och argumenterat för, att lärande är en komplex process som förtjänar ett bredare samtal än spurtpris i PISA.


Och jag hade bestämt mig för att utgångspunkten för mitt maktutövande alltid skulle vara tillit till dem som utför jobbet.
Denna tillit hade gett kunskapen, kreativiteten, mångfalden och kärleken till uppdraget stort och fritt spelrum, och då hade status, engagemang och intresse för att vara en del av skolan högst sannolikt kommit liksom alldeles av sig självt.

Men vad vet jag, jag är ju bara rektor…

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: