Skoldebatten: begriplig eller dum?

Den fördumnings- och förenklingsprocess som med allt högre fart intar den offentliga (läs mediala) debatten om skolan gör mig ledsen, frustrerad, ibland lite uppgiven men mest av allt arg!

Hur är det möjligt att välutbildade kompetenta lärare själva avsäger sig den så hett eftertraktade statusen genom att låta sig dras med i detta eviga förenklande?
Hur är det möjligt att välutbildade kompetenta journalister slutar problematisera i sin jakt på klick och självförtroendekick?
Hur är det möjligt att välutbildade kompetenta pedagoger, lärare och skolledare glatt kastar sig in i samma klickturbulens som om det vore en tävling där någon prompt måste vinna. ”Yes!” ”Där satt den!” ”Nu fick dom så dom teg!”
Vart tog yrkesstoltheten vägen?

Jag törs påstå att inga andra än vi som jobbar för, i och med svensk skola kommer att kunna vara de som höjer skolans och lärar-/pedagogyrkets status.
Vi behöver inte alls tycka lika. Vi behöver inte vara sams eller överens eller ens hysa tilltro till varandras kompetenser eller förmåga att omsätta kompetensen till handling. Men så länge vi tillåter, och bidrar till, att beskrivningen av skolan är antingen svart eller vit, aldrig någonsin både och eller mittemellan, kommer den där statusen, auktoriteten och legitimiteten att lysa med sin frånvaro.

img_2114Prova att göra en mening eller två där du får med fler än ett av de ord som ofta används i skoldebatten just nu– utan att ställa dem mot varandra:
Undervisning – Elev – Ordning – Relation
För det är ju faktiskt så att till exempel ”undervisning”, ”ordning”, ”elev” och ”relation” har just det, en relation till varandra. Ställer du dem mot varandra, och hävdar att nånannan borde ta ansvar för halva meningen, eller att något av orden är helt överordnat de andra, har du just snubblat i det svartvita diket och glömt att lärar- och pedagogyrket är otroligt komplext och mångfacetterat. Av avancerad vetenskap och tusenårig empiri ska vi i skolan göra begriplig vardag för samhällets yngsta medborgare (och deras vårdnadshavare).
Det är klart som sjutton att det är svårt! Vissa dagar rent av skitsvårt.
Men vi skjuter oss själva så infernaliskt i foten när vi inte orkar se komplexiteten, och hanteringen av den, som en del av vår yrkesstolthet.

Vi vet att det är möjligt. Vi vet att det händer varje dag. I tusentals klassrum och i tusentals möten mellan lärare/pedagog och elev. Det vet även media, men det genererar inte lika många klick att berätta om det som är bra. Som fungerar.
Så låt oss som yrkeskollektiv ta ansvar för både problematisering och komplexitet.
Låt oss visa vilken otrolig kompetens vi har, och vilken status vi borde åtnjuta, genom att klara av att göra skolans komplexa vetenskapliga sammanhang begripligt men inte fördummat, både när det fungerar och när det inte gör det, också för alla dem som följer skoldebatten.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s