Vad var det vi gjorde rätt?

Häromdagen formulerade jag den oro och frustration jag vet att många rektorer i landet känner inför en eskalerande lärarbrist. Texten i Dagens Samhälle kan du läsa här.
Min egen frustration låg kanske mest i att jag inte tycker mig se några (snabba) systemiska lösningar på krisen, och jag trivs inte med att vara gnällig utan att peka på möjligheter.
Så efter två dagars kickoff-konferens med de femtio medarbetare jag har på min skola känns det helt logiskt att stanna upp och reflektera över hur jag i mitt ledarskap vill, kan och måste skapa så bra förutsättningar och arbetsmiljö på skolan att mina medarbetare väljer att stanna kvar. Och att andra lärare och pedagoger blir nyfikna och vill vara med på just vår resa.

Vi reser oss från våra konferensstolar. Förflyttar oss i tanken till juni 2017.
Får ett glas (alkoholfritt) bubbel i handen och skålar med varandra.IMG_0203
Läsåret 2016/17 blev fantastiskt! Barn och elever i våra verksamheter växte, lärde och var trygga och delaktiga. Vårdnadshavare uttryckte tillit till vår kompetens och våra pedagogiska val. Vi som kollegium lärde av varandra, vågade blotta oss, vågade misslyckas, pröva och lära nytt. Vi tog stora steg mot ett intensivt och strukturerat kollegialt lärande och vi vågade släppa taget om några ”darlings” som vi inte längre kunde se gav önskad effekt på elevernas lärande.

Grattis!
Vad var det vi gjorde rätt?

Det är inte svårt att få pedagoger och lärare att leka. Men leken blev för mig också den absolut bästa skattkartan inför läsåret som startar nu. När jag minglade runt i det firande kollegiet ställde jag den där frågan: Vad var det vi gjorde rätt?

Och det är här som mina kloka medarbetare, samma sorts kloka medarbetare som finns på varenda skola i det här landet, sätter ord på det som t ex Johannes Åman beskriver i sin ledare i DN idag. För att arbetet med att förbättra undervisningen ska ge resultat måste det ske tillsammans med lärarna.” 

Vad var det vi gjorde rätt?
-Vi litade på varandra och vågade be om hjälp.
-Vi blev mycket bättre på att lyssna på varandra.
-Vi skapade en ledningsorganisation som gjorde beslut och mål tydliga för alla.
-Vi hade ett fungerande årshjul och bra strukturer för kommunikation.
-Vi använde fler och bättre ”kvitton” på om vår undervisning gav det lärande vi ville.
-Vi skrattade mycket.

Var jag än lyssnade. Var jag än ställde frågan inleddes svaret med ett ”vi”.
Svaret på vad vi gjorde rätt var just att vi blev och var ett ”vi”!
Orken, lusten, kvaliteten, den goda arbetsmiljön och glädjen föddes ut detta.
Och på min skattkarta blir samtalen om syftet och det gemensamma målet, vårt ”varför?” ett självklart vägval.

Jag har naturligtvis inga garantier för att mina lärare väljer att stanna nästa år. Ibland är det bra och nödvändigt att byta arbetsplats, och jag kommer aldrig, aldrig att ifrågasätta en medarbetare som väljer att gå ut genom en dörr som öppnats på glänt mot något okänt och nytt. Men jag tänker jobba stenhårt för att vår arbetsplats ska kännas svår att lämna – på så sätt vässar jag min rekryteringskompetens.

När glasen nästan är tomma ändrar jag lite i frågan:
Vad var det jag gjorde rätt?

-Du gav oss förutsättningar som gjorde att vi ville och vågade använda hela vår kompetenspotential.

Tack. Där är mitt mål för läsåret vars dörr vi just öppnat.

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s