En rektor i Almedalen – om möten och lärande

Det här inlägget är idag i första hand publicerat på bloggen Skola365.

Jag kom just hem från Almedalsveckan.
Fem intensiva dagar av seminarier, samtal, möten och nätverkande är till ända och nu byter jag semesterfokus till att istället vara tyst, varva ner och vila både kropp och knopp. Men först vill jag dela med mig av några reflektioner.

På håll ser Almedalsveckan ut som ett enormt marknads- och mediajippo, förstår jag av kommentarer i sociala medier.
Där frotterar sig ”eliten” med kändisjournalister, politiker och företagsledare i en ryggkliande rosévinsbubbla.
Så kanske det är, det var jag inte för jag är inte i de sammanhangen, men det är också mycket IMG_1610mer!
Jag har varit med och arrangerat ett antal ”samtalspromenader”; walk´n´talks, med skolan i fokus, under Almedalsveckan.
Ett litet, perifert arrangemang som varken syns i media eller drar massor av människor. Det gör ingenting. För ett samtal, ett ömsesidigt nyfiket möte, blir precis lika bra och viktigt för dem som deltar oavsett hur många som finns runtomkring.

Så här tänker jag:
Min roll som rektor är i första hand ett uppdrag att skapa förutsättningar för lärande. Att sätta samman människor som gör varandra bättre; som med sina kompetenser och erfarenheter skapar den absolut bästa lärmiljön för eleverna, och som tar varje chans att ”läsa av” vilket lärande som faktiskt sker för att sedan, tillsammans, betrakta sitt eget upplägg, kanske skruva lite i detaljerna och därmed höja kvaliteten ännu lite till.

Min roll som rektor är också att peka ut en gemensam riktning. Att ställa frågorna som sätter igång motivation, ambition och reflektion hos mina medarbetare, och att samla all den kraft som finns där i en gemensam rörelse.
Då måste jag lyssna.

Jag måste på allvar lyssna in var mina medarbetare befinner sig. Hur se ser på sitt uppdrag, på sig själva, på sitt lärande, och hur de tänker om den där målbilden jag beskriver. Jag måste lyssna in ”kulturen” – det som inte sägs men ändå finns där, och jag måste, bildligt talat, rita kartan som beskriver var vi är idag och vart vi vill vara i morgon.
Det här är ju inget konstigt. Det är exakt samma process som behöver ske i samspelet mellan lärare och elever, och resultatet när vi lyckas är också direkt översättningsbart; människor som är trygga, blir sedda och hörda och därför i stor utsträckning är motiverade och mottagliga för nya perspektiv, nya insikter och ny eller fördjupad kunskap som de kan omvandla till handling. Lärande.

IMG_1578Så tillbaka till Almedalen.
Alla ”höjdarna” är där. Politiker, fackförbund, företagsledningar… Alla de som sitter på den formella beslutsmakten. Men också alla vi andra. (Eller nja, inte alla förstås, men väldigt många!) Eleverna, föräldrarna, lärarna, företagarna, rektorerna, entreprenörerna; de frustrerade och de som är ganska nöjda. Och det fina med Almedalsveckan är möjligheten att dessa kan mötas!
I de walk´n´talks jag varit med och arrangerat har ledare från alla skolrelaterade fackförbund promenerat sida vid sida med, och lyssnat på, eldsjälsföräldrar som kämpar för barn med olika former av NPF.
Deras samtal ville aldrig ta slut.
VD:ar för utbildningsföretag har lyssnat på och samtalat med 18-åringar som har dagsfärsk skolerfarenhet och tusen idéer om elevdelaktighet på riktigt.
Deras samtal ville aldrig ta slut.
Högskolestudenter har pratat med teaterdirektörer om kultur och kreativitet i skolan och riksdagspolitiker har lyssnat på förstelärare om digitaliseringens skolvardag.
Deras samtal ville heller aldrig ta slut.

Nybakade studenter och tunga beslutsfattare. Politiker, lärare och företagare. Vanliga människor, helt enkelt.
Som under en timme om dagen la undan hierarkier och titlar och möttes i lärande, konstruktiva samtal om vår gemensamma arena; skolan. Jag vet att de allihop tog med sig insikter, nya perspektiv och konkreta tankar om utvecklingsåtgärder därifrån. Det är också Almedalsveckan!

Jag tappade rösten och kunde inte delta i samtalen själv under promenaderna. Men jag kunde lyssna!
Och glädjen över att ha varit med och ”krattat i manegen” för att göra dessa möten och samtal möjliga räcker långt.
För mig är det samma drivkraft som gör att jag varje dag älskar att går till jobbet som rektor.
Jag skapar förutsättningar för lärande!

 

Ingela Netz är föreskolechef och rektor på Parkskolan i Salem.
Bloggare och skoldebattör på ingelanetz@wordpress.com och #Dinrektor på Youtube.
I Almedalen har hon arrangerat walk´n´talks som en del av #Skolvåren i samarbete med #FlerUnga.
Ingela finns på twitter som: @thingelingela och @dinrektor

 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s