Tillsammans killed Nånannanismen

Ni vet de där lokala grupperna på FB?
”Alla vi som bor i Österstad…”
”Bybygden samverkan…”
I min familj kallar vi den för ”Bybygden skäll- och gnäll”, för väldigt ofta blir den ett forum för allmänna klagomål och cirkeldiskussioner där enskilda människor (ofta i all välmening men ibland också med medveten illvilja) oåterkalleligen hängs ut.
Men ibland blir den ett varmt pulserande hjärta.

Lördag morgon, dagen efter skolavslutningen dök det upp en bild och en text på sidan.

SnoppSå här ser det ut på skolgården i vår fina by! Fattar inte att inte skolpersonalen tar bort detta!!! Ni föräldrar borde skärpa er och hålla koll på era ungar! Någon borde göra något!

Tolv utropstecken.

Min magreaktion 1: å nej, det är så trist och meningslöst med klotter.
Min magreaktion 2: å nej, varför utgår du ifrån att skolans personal blundar för, eller struntar i..?

Och så tänker jag att detta är ett sådant praktexempel på Nånannanismen att det kan fungera som illustration för en mycket större fråga än kritklotter på en skolgård.
Det är så skönt att bli arg. Det är så skönt att bli förbannad på alltings jäv***het.
På att saker skevar och stör min världsbild.
NÅGON borde göra något för såhär vill JAG inte ha det.

…..

Och så den oerhört lätta vägen att släppa ut ilskan i något mer än ett svärord på utandning. Det som gör att jag ibland känner rädsla för vilka krafter sociala medier kan släppa lös och underbygga.
”Bybygden samverkan” på Facebook. Eller ”Alla vi som….”.
NÅGON borde GÖRA något!
Direkt bekräftelse!
”Ja, fy f-n! Varför gör inte någon något?!” Tolv utropstecken till.

Inte konstigare än att vi säger så till varandra i kassakön på Konsum.
Med skillnaden att spridningseffekten är exponentiell – tio, hundra, tusen människor hör det där svärordet för varje ny f*n-utandning. Och så är det några till som oreflekterat lägger armarna i kors och ansluter sig till Nånannanismen.

Men så tar det inte mer än ett par minuter förrän nästa inlägg, från en ny person, dyker upp. IMG_1411
Det som gör att jag oftast känner enorm tillförsikt och glädje över vilka krafter sociala medier kan släppa lös och underbygga.
”Jag går till skolgården i morgon bitti och tvättar bort klottret.
Någon som vill hjälpa till?”

Direkt bekräftelse!
”JA, absolut, vi gör något åt det!
Tillsammans!”

TILLSAMMANS killed NÅNANNANISMEN

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s