Förbjud allt!

Moralpanik. Är det veckans ord?
Har socialstyrelsen uppmanat föräldrar att radera Periscope-appen från sina barns telefoner? Borde vi inte stänga ner internet?!
Har Skolinspektionen kritiserat en förskola för att ett barn fått mardrömmar av Alfons Åberg-sagor? Borde vi kanske förbjuda Alfons?! Och hur blir det då med Mållgan?!
Borde jag också skaffa en skämskudde, när jag nu sagt, eller inte sagt, ditten eller datten till mitt barn?!

Kan ni, NÅGON, vem-som-helst bara förbjuda, stänga av och dra ner på farten så att jag kan sitta här i min lilla röda stuga med vita knutar och klappa katten. Allt var bättre förr! Till och med vädret. Allt är otäckt, farligt och kränkande nu. Och i morgon blir det säkert ännu värre. Föräldrar borde skämmas. För allt. Alla borde skärpa sig och nånannan borde ta ansvar.

För drygt ett år sedan skrev jag ett blogginlägg om att skita i the blamegame apropå de ”dumma-föräldrar-artiklar” som då cirkulerade i media. Idag upptäckte jag att texten fått förnyade vingar, och jag hoppas att den, igen, används som en motvikt till alla dessa ”skärp dig!”

Men när jag läser texten igen, och dessutom får lite klok input från en vän, saknas faktiskt perspektivet ”förälders ansvar”. IMG_4498
Och naturligtvis är det så. I relationen förskola/skola-vårdnadshavare har förskolan/skolan ett jättejobb att göra, ett professionellt ansvar att bära, men du som vårdnadshavare går naturligtvis inte fri från ansvar och skyldigheter.
Att vara förälder är stort, svårt, livsomvälvande, skrämmande och… alldeles, alldeles underbart.

Så nu vänder jag mig till just dig:
När moralpaniken, eller bara den helt logiska skräckpaniken och känslan att du är på väg att förlora kontrollen, sköljer över dig: Stanna upp lite. Jag lovar, det går. Känslan av att världen snurrar fort, ibland för fort för att vi ska hänga med, är vi många som delar. Men låt inte skräcken ligga till grund för vilka beslut du fattar när besluten berör någon annan än dig själv; nämligen ditt barn.

Elza Dunkels, aktad medieforskare, pekar på att om du som vuxen drabbas av panik inför allt det nya, okända och synbart farliga och börjar vifta med förbuds- och skuldskyltarna, så blir ditt barn lämnat ensamt i det där nya, obekanta.
Radera inte Periscopeappen. Ladda ner den på din egen telefon också och undersök tillsammans med ditt barn vilka faror och vilka möjligheter som finns där. Ta ledarskapet – det är din rätt och ditt ansvar, men att leda är inte att blunda och låtsas att något inte finns –eller att lämna över hela ansvaret till någonannan.
Läs den där läskiga sagan en gång till och prata om de otäcka rädslor som den väcker. Sätt ord på livet – både det som är soligt och det som är mörkt av hotfulla åskmoln.
Och ät bara ketchup på makaronerna om du vill – det är det nog ingen som dör av.

Utvecklingen i världen kommer inte att stanna av. Du och ditt barn kommer att fortsätta överösas med nya tekniska prylar, lockande sätt att interagera med andra människor och insikter om att dessa andra människor ibland vill väl, ibland inte.
Att som vuxen sticka huvudet i sanden eller fly i panik är dock inte vad ditt barn behöver. Och framtiden är inte något som bara ”kommer”, den är något vi skapar!
Visa ditt barn att du är beredd att skapa den tillsammans med henne/honom!

Och till dig som jobbar i förskola/skola:
Läs om texten ovan från stycket ”när moralpaniken… ” och byt ut alla ”barn” mot ”elev”.
Tack.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s