Paus(hjärn)gympa

Jag är inte så bra på att vara ledig. Inte om man med ledig menar ”ligga på sofflocket och glo”. Det går bra en liten stund. Det var rentav skönt några dagar i december. Men redan i mellandagarna började det klia. Jag hängde på twitter och i andra sociala medier men var lite så där diffust ofokuserad och hittade inga självklara samtal jag ville delta i.
Jag längtade intensivt efter att göra något.

Det är så lustigt med idéer. De går liksom aldrig att tvinga fram, men plötsligt hör man sig själv säga något; en lösning på ett problem eller en utveckling av något eller ett möjligt svar på någons behov, och när orden landar låter det som den mest självklara sak i världen att göra.

Att sen inte börja tveka och vela utan faktiskt prova, och göra, är kanske det som skiljer naiva (och tokiga) från realistiska (och kloka), men det är sannolikt de naiva som oftare förverkligar de allra bästa idéerna. Jag vet ännu inte om #dinrektor är en bra idé, men att som rektor vara närvarande på Youtube, där en försvarlig andel av våra skolbarn och
–ungdomar ”hänger” och hittar både förströelse och förebilder, känns som en ganska bra grej, eller hur?

Gott om tid, en positiv fjortonåring på hemmaplan och det faktum att det inte behövdes något annat än en dator och en Skärmavbild 2016-01-12 kl. 17.22.38snacksalig rektor avgjorde till den naive tokens fördel;
-vi kör!

Responsen var omedelbar. På bara några timmar, och tack vare fjortonåringens smarta marknadsföring via populära youtubers, hade flera hundra personer sett #dinrektors första video. Och sen kom kommentarerna. Inga mängder, men grejen att bara några unga människor hör av sig och säger ”kan inte du ta upp det här med betyg…” och ”kan du prata om när några i klassen fryser ut andra” gjorde Toker till Kloker!
För det är ju precis så jag vill jobba som rektor. Jag vill vara tillgänglig. Jag vill vara den som lyssnar, som ibland har svaren men ibland passar tillbaka bollen och ger eleven mandat och självkänsla att hitta sina egna lösningar. Jag vill vara en schysst vuxen och en rektor som står på elevernas sida. Inte villkorslöst, för det krävs någon form av ömsesidighet, men jag vill vara den som tar vuxenansvar för relationen och rollen.

En bieffekt av att jag ganska kaxigt kallar mig själv för ”Youtube-rektor” och på ett sätt förkroppsligar en hel massa rektorer i den där vloggen (videoblogg) är ju att jag måste ha koll på vad jag säger. Jag står rätt stadigt i min kompetens, men i en video på Youtube talar jag oemotsagd och jag har ju alltid hävdat att jag blir som bäst i samarbete med andra. Så vad jag än ska prata om som rör skolan måste jag ha koll på en massa fakta och sedan balansera dem med mina personliga åsikter för att bli trovärdig. Du som någonsin varit i ett klassrum med ett gäng skolelever vet hur de, brutalt och direkt, genomskådar dig om du inte är just trovärdig. Värd att tro på.

Så. Medan jag tar ut en massa sparade semesterdagar och laddar upp för en ny insats som rektor på en ny plats, med hundratals nya människor, stora som små, att lära känna, håller jag hjärnan och hjärtat i trim med pausgympa som #dinrektor.

Det krävs bara lite naivitet. Lite tokighet. Och kanske en gnutta mod.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s