Sammanhang – skolans viktigaste uppdrag.

Mot bättre vetande scrollade och läste jag mig igenom en rätt lång Facebook-tråd som inleddes med ett upprört utfall mot en grupp nyanlända syriska flyktingbarn i ett mindre svenskt samhälle. Där fanns alla de ”men det får man väl inte säga i det här j-a PK-landet”-kommentarer vi, skrämmande nog, blivit så vana vid att vi knappt höjer på ögonbrynen längre.
Den unga (–min tolkning utifrån profilbild och det som skrevs – och ja, jag tror att det var ett autentiskt konto, inte ett provokatörstroll) kvinna som stod för det ursprungliga inlägget återkom då och då i tråden. Stärkt av det stöd hon upplevde, kanske triggad av den omedelbara bekräftelse ett välklickat och mångdelat Facebookinlägg kan ge. Som svar på tal till någon som gjorde tappra försök att nyansera det totalt ensidiga hatet mot de syriska barnen och deras beskrivna beteende röt hon:
-Det går ju inte att prata med dem, de förstår ju inget språk!

Ungefär där loggade jag ut.
Skrattade lite hånfullt åt dumheten men satte skrattet i halsen.
För hur har just den här unga kvinnan kunnat gå igenom svensk skola med en så chockerande brist på insikt om hur världen ser ut?

Hur är det ens möjligt att en, säg 25-åring, uppvuxen och utbildad i svensk skola, inte förstår att Sverige inte är jordens centrum? Att svenska är ett yttepyttelitet språk med ca nio miljoner talare, medan arabiska, som är de syriska flyktningbarnens språk och som finns i ett 30-tal dialekter, talas av en sisådär 213 miljoner människor.
De förstår ju inget språk!
Nä, eller hur.

Jag menar inte att den här unga kvinnan borde kunna en massa sifferfakta om språk i världen.
Jag menar inte heller att hon nödvändigtvis måste lära sig något annat språk än sitt modersmål.
Men jag blir förtvivlad, gråhårig och inte så lite förbaskad över att hon alldeles uppenbarligen mött ett samhälle och ett utbildningssystem som inte lyckats placera henne i ett sammanhang. Som inte lyckats ge henne kunskaper och förmågor att inte bara se det hon ser, utan också överblicka och förstå vad det är hon ser.

Jag blir mer och mer övertygad om att läroplanens förväntan på att skolan ska ge ”överblick och sammanhang(Lgr11 kap 1) är den viktigaste meningen av dem alla. IMG_4845
Om den enskilda eleven inte, med hjälp av faktakunskaper, förmågeträning och insikter från lärande, får den där överblicken och kan sätta sina erfarenheter i ett sammanhang, kan vi skrika oss blå tills vi dör över det förfärliga i att SD växer och att vardagsrasismen bara är en axelryckning bort.
Vi har liksom bäddat för det.

Det här vet lärare. Det här inser många skolpolitiker men långt ifrån alla. För när de gick i skolan var världen en annan. Överblick och sammanhang, om det ens var formulerat som en förväntan, var något annat än i nutidens globala tillvaro.

Men att ta den insikten från att vara just en insikt till att faktiskt genomsyra skolans utformande av undervisning och lärande är att utmana en massa systemiska normer.
Det kostar på.
Lärarkollektivet behöver se på sina ämneskunskaper ur fler perspektiv- som delar i en helhet.
Skolledare behöver förhålla sig till timplan och schema utifrån andra premisser än de gängse.
Och, som sagt, det kostar på.

Men när alternativet är att unga fd svenska skolelever sprider hat och galla över att syriska flyktningbarn ”inte förstår något språk” finns det inget alternativ.

Överblick och sammanhang – skolans absolut viktigaste uppdrag.

 

Bilden är från U2:s konsert i Globen, Stockholm, sept 2015

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s