Vilse i ”vet hut”

Jaha.
Så är vi där igen. I diskussionen om de ohyfsade ungarna i skolan och att DET ÄR LÄRAREN SOM BESTÄMMER. Texter från frustrerade lärare delas hejvilt på nätet och alla (många, många) håller med och hejar på.
Det är JAG som bestämmer”. ”Du ska vara tyst och veta hut”. ”Föräldrarna ska tvingas skärpa sig”. ”Hårdare tag”. ”Straff och disciplin”.

Och jag förstår. Jag gör verkligen det. För det finns få saker som är så demoraliserande och mentalt knäckande för en lärare som när hen, efter ambitiös och engagerad planering av sin undervisning, får densamma spolierad av att situationen i klassrummet förstörs av en eller flera elever som stör, provocerar, förstör eller bara inte tänker delta.

Men jag har två invändningar.
(Jag har rätt många fler, men vi kan för enkelhetens skull dela dem i två kategorier).

Den ena, den som kommer att få människor att beskylla och håna mig för att plädera för flumskola och att vara naiv, att inte göra skillnad på läraren och eleven, att inte ”våga vara vuxen”, handlar om det som kallas demokrati. Den handlar om människosyn, respekt och förståelse för lärandets mekanismer. Faktiskt om det som läroplanens inledande kapitel beskriver.

Och det är svårt. Jäkligt svårt. För respekten ska ju vara ömsesidig! Och den där bråkiga, ”respektlösa” elevenskohög behöver sjukt mycket träning i att utveckla sin människosyn. Sin självbild och sin förmåga att samarbeta, att planera, att hantera motgång, att förstå sitt eget lärande och hitta motivation till detsamma…
Märk väl; träning. ”-VET HUT!” är inte träning.
Jäkligt svårt, var ordet. För nu snackar vi inte bara sextio minuter i ditt klassrum. Nu snackar vi livet, liksom. Helhet.

Den andra invändningen handlar om konsekvenser. Och jag hoppas att den får några av er som ivrigt hejat på och delat vidare de där ”eleverna ska veta hur-inläggen” att tänka ett eller kanske några steg vidare. Konsekvenser, alltså.
För vad tänker du är nästa steg? När du talat om för eleverna att det är du som bestämmer och de ändå, av någon anledning, inte haft vett att veta hut? När du ringt till föräldrarna och krävt att de ska fixa hutet på sin unge, och ändå ingenting händer? När du skickat ungen till rektor som haft samma uppsträckande samtal med föräldrarna som du nyss hade, och ändå ingenting händer.

Byta ut eleverna? Eller deras föräldrar?
Skämsbänk?
Avstängning?
Securitasvakter?
Polisen?
Rättegång?
Offentligt spöstraff?
Redan på konsekvens ett har du brutit mot skollagen. Grovt.
Så hur tänker du? På riktigt?

För det är ju inte så att den första invändningen inte innehåller ramar. Tydlighet, förväntningar, ansvar och konsekvenser och samverkan med andra. Gemensamma regler behöver finnas, i skolan som i resten av samhället, och regler ska respekteras. Självklart.
Det är på vägen dit jag är livrädd att vi går vilse.

 

Annonser

14 thoughts on “Vilse i ”vet hut”

  1. Klokt Ingela.

    En fråga jag ställer mig är varför så få inlägg ser på dessa frågor ur ett systemperspektiv. Det verkar hela tiden landa i kriget mellan läraren och eleven och de – goda eller onda – spiraler som kommer av hur dessa två individer klarar av att hantera sin relation. Det verkar nästan naivt ibland att överlåta framgången i skolan på om den relationen fungerar eller inte.

    Möjligheterna är riktigt stora för den elev som råkar få en fungerande relation. Riskerna är lika stora för den elev som råkar få en dålig relation. En del skulle kalla det för bristande riskhantering att överlåta framgången på att det råkar fungera.

    För några år sedan insåg man inom handeln att ensamarbete i vissa butiker på vissa tider var förknippat med för stora risker. Det ledde till förbud mot ensamarbete. Är det dags för ett motsvarande förbud inom skolan? Det råkar ju stämma med vad Hattie säger har störst effekt på elevers lärande (0.93 i effektstorlek) – att lärare samarbetar.

    Det finns mycket att säga om att reglera och därmed tvinga fram beteenden men just behovet av att ta sig an frågan ur ett systemperspektiv kanske skulle kunna motivera tvång i detta fall. I handelns fall var det facket som var pådrivande i förändringen men skolfacket verkar inte uppfattat situationen på samma sätt facket inom handeln. Så vilken annan intressent har tillräcklig överblick för att kunna ha ett systemperspektiv på frågan?

    Gabriel

    • Det är en jättespännande systemutvecklingstanke, Gabriel, att ”tvinga” bort lärarens ensamarbete i skolan. I Södertälje ser vi ju i allt större utsträckning att tvålärarskapet (eller flerlärarskapet) gynnar inte bara elevernas kunskapsutveckling och kvaliteten i undervisningen utan också lärarnas ”mående”. Jag hör fler som beskriver att möjligheten att ”växeldra” i klassrummet är en av styrkorna som gör att eleverna möts av bättre fokus, mer energi och en högre grad tålamod från sina lärare. Det i sin tur gör ju att vi i fler sammanhang kan undvika det ställningskrig som annars riskerar att utbryta när det blir ett ”jag och dom”. När vi blir fler som kan peka på positiva resultat också ur ett vetenskapligt perspektiv kanske det är dags att börja snacka systemförändring också på övergripande beslutsnivå! Spännande!

  2. Bra och klokt Ingela. Jag är helt inne på din tankegång. Är också övertygad om att det är just – jätte jättesvårt. Men, att det är en bra framkomlig väg om målet är demokrati och ett samhälle att kunna trivas och finnas i oavsett vem du är. Är glad och stolt över att du är en av mina fantastiska kollegor här i Södertälje kommun. Kram LV

  3. Du har så fullständigt rätt… Varenda ord! Jag har bestämt mig för att lämna skolan för att jag orkar inte mer nu. Orkar inte mer av ”veta hutmentalitet”… Är så trött på att lärare skuldbelägger elever och föräldrar när deras planering går i stöpet… Det är lärarens fel, och skolledningens och huvudmannens. Inte elevernas.
    Jag orkar inte brottas med detta längre! Om bara fler kunde ändra sitt fokus, till det du beskriver, då hade man en chans att få fler elever att må bra och lyckas med skolan…!

    • Daniel! Det gör mig ont att läsa att du är beredd att lämna skolan. Jag önskar att du hade hittat en plats för din lärargärning där du slapp det energiläckage som ”the blamegame” ofta utgör. (Därmed inte sagt att vi ska ”mörka” de många svårigheter och utmaningar som lärare och hela skolan står inför dagligen!) Kanske kan du hämta ny energi och kraft i ett annat sammanhang för att senare komma tillbaka till skolans värld – att ha prövat andra yrken än läraryrket brukar kunna vara ytterligare en framgångsfaktor i att vara en skicklig lärare, är min erfarenhet!

  4. Ytterligare en ”jagvetbättredärförharjagrätt” mentalitet. Du kommer med åsikter, vilket är nog det lättaste. Men jag ser, som vanligt när någon slår sig för bröstet, inga egna lösningar el blogginlägg om hur det ska bli bättre och hur hen tänker förändra.
    Den här generations föräldrar är nog den lättstöttaste (observera jag skrev inte kränkt) som vandrat på vår jord.
    Dagens skolbarn lär sig tydligen bara sina rättigheter hemifrån, men inte sina skyldigheter!

    • Hej Hen! Jag håller med om att jag kommer med åsikter; det är för mig hela grejen med att ha en blogg, att formulera mina tankar och åsikter i text. Men jag är inte säker på att du verkligen läst mina tidigare texter? I maj/juni förra året skrev jag en serie blogginlägg på temat ”skolans balansgång” som handlar om hur jag som rektor utmanar nuvarande system (som ju alldeles uppenbart inte fungerar särskilt bra på många stället) för att försöka skapa en skola som både klarar av att hantera olika samhällsutmaningar (som att barn inte tränas i skyldigheter utan ”bara lär sig sina rättigheter” som du uttrycker det) och som tar ansvar för ett seriöst lärande hos alla elever.

      • Nej jag läser inte din blogg, utan reagerar och agerade på just detta inlägg. Det är inte meningen att folk ska behöva följa en blogg, utan blogginlägg som skrivs ska klara av att stå själva. Annars får inlägget hänvisa till tidigare inlägg.
        Sen är det inte bara jag som använder uttrycket att barn bara lär sig sina rättigheter och inte sina skyldigheter. Jag vinkade det något, men men citatet är ”barn lär sig allt om sina rättigheter men mindre om sina skyldigheter. Resultatet blir att de gärna uppfattar sig som världens viktigaste personer”

        Det tydligen så man numera ska fråga barnen hur de vill bli uppfostrade, så de inte blir stötta och ledsna.
        Jag möter barn och ungdomar utanför skolan och hemmet, och jag ser tydligt vilka som mår bra och vilka som mår dåligt. Samt vilka som visar andra respekt och hövlighet.
        En del som jag, i alla in tjänst, har rätt att tillrättavisa förstår varför jag gör det. Och ber om ursäkt, andra går direkt till attack och påstår att jag ”kränker” dem fast det är de själv som utsätter andra runt dem för otrevligheter.
        Varför är det 2015 fel att ha krav på barn och ungdomar? Att de ska sköta sig och vara en del av ett trevligt och respektfullt samhälle?
        De själva skapar ju ett samhälle som många ogillar, och det är många vuxna som tillåter det genom att gå på tå runt dem som de vore kungar.

  5. Ping: Sitt still! Håll tyst. Lyssna! Eller…?? | Jonastheteacher

  6. Åh, så bra och så klokt! Jag blev så ledsen när jag läste mannen inlägg och så ledsen att så många gillar det och ropar hurra. Så ledsen för att avsaknaden av ödmjukhet framgick så tydligt, hans totala skuldbeläggande av ungdomarna och föräldrarna. Jag hurrar för ditt inlägg och ska göra vad jag kan för att sprida DETTA vidare! Tack!

  7. En del (påstådda) lärare framstår ju som i ”die welle” och det är bara sunt att göra uppror mot en sådan. Ifrågasättande är någonting viktigt. Att vissa inte lyckas skapa tillit kan inte lösas medels svångrem. Lyssna på de som var stökiga och hör vad som fick dem att ändra på sig. Det framkommer oftast att någon vuxen lyssnade, sedan tog diskussionen, sedan skapades tilliten. Det som gör detta möjligt är inte disciplin, utan mindre administration, betygshets och mer tid med eleverna. Sedan finns de som inte mår bra i skolmiljön men samtidigt inte gör något särskilt väsen av sig, men ”stör” på det viset att de halkar efter, kommer sent o.s.v. Men det går inte att straffa de som har psykisk ohälsa genom att låsa dörren eller ringa polis, som J Björklund vill. När eleven mot alla odds tar sig till skolan och möts av en låst dörr, symboliserar den så oändligt mycket mer. Vad dessa elever egentligen gör är att använda strejkrätten. Hela tanken att hota människor till kunskap är fullständigt orimlig.

  8. Ping: Vilse i "vet hut" | Jerhov - skolutve...

  9. Ping: Men snälla Stefan | ingelanetz

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s