Skolan som allsmäktig fixare. Not.

Jag samlar ihop tanketrådar som har sina respektive ursprung på olika håll. Den senaste i raden av förfärliga dödsskjutningar i Göteborg, som Ove Sernhede, professor i Göteborg, kommenterar såhär i GP  , en av mina många kompisar i det utvidgade kollegiet på nätet, Jonas Johnssons, senaste blogg, som ställer den evigt viktiga frågan om skolan verkligen är för alla, och den kritiska texten på DN debatt om faran av att låta ett sanningsrelativistiskt synsätt (alla har rätt att tycka vad de vill, det finns ingen definitiv sanning, typ) bli rådande i skolan.  Naturligtvis finns också min egen kontext som rektor på en nystartad grundskola med.

bild 2För mig är det självklart att skolan ska vara för alla. Fast det finns en mening som liksom måste komma före:
Samhället ska vara för alla!
För jag blir tokig på den fullständigt orimliga förväntan som ligger på skolans kompensatoriska uppdrag om vi inte i samma andetag faktiskt också vågar problematisera det sammanhang som skolan befinner sig i!
Vi diskuterar segregation som ett samhällsproblem men drar alldeles för ofta den ganska naiva slutsatsen att om bara elever från olika socioekonomiska områden blandas i skolan så löser sig liksom resten av sig självt. Tänk om det var så enkelt! Då hade det redan hänt, jag lovar! För skolan lyckas ju, i jämförelse med samhället i övrigt, ganska bra med sitt kompensatoriska uppdrag – i skolan. Skolan klarar av att ge barn från hem med högutbildade föräldrar och massor med böcker i bokhyllan meningsfulla skoldagar, på precis samma sätt som barn från hem i fattigdom där föräldrarna kanske inte har någon utbildning alls ges fantastiska förutsättningar till lärande i en skola med skickliga lärare som också blir goda lärande förebilder.

Men skolan är inte en isolerad ö. Skolan måste vara en del av samhället, och inte bara snällt vänta på att ”samhället” ska förstå värdet av kliva in genom skolans dörrar, utan tvärtom. Som en spjutspets mot framtiden bör skolan stå på torgen, på pendeltågsstationerna och på börsbolagsstämmorna med öppna armar och säga ”hej, vi har idéer för framtiden. Vi ÄR framtiden. Vill ni vara med och skapa den är det bästa ni kan göra att skapa den tillsammans med oss”.

Jag vill ta tillbaka mandatet. Jag vill återupprätta skolan som proaktiv och provokativ. Som nyfiken, modig framtidsskapare.
Väldigt länge har skolan liksom hukat och bugat inför näringsliv och politiska visioner. Skolan ska leverera fullgoda samhällsmedborgare och produktionsenheter i ett allt snabbare ekorrhjul av köpare och säljare, och när skolan misslyckas står både näringsliv och politik med kritiskt korsade armar och väser att skolan borde skärpa sig.

Det duger faktiskt inte.

För skolan blir det omgivningen gör den till och vill man vara positiv kan man ju tolka omvärldens förväntan på skolans förmåga att förändra en samhällsstruktur som en jäkla statusmarkör för lärare. Det ingen annan, varken politiker, bostadsbolag, kommunledningar eller näringslivsfolk, klarar, det tror man på allvar att lärare och rektorer ska klara. Fint. Men naivt. Och faktiskt lite korkat.

För, som sagt, skolan är inte en isolerad ö. Det är bekvämt att tänka så, för då är det ju också ”nånannan” (läs skolan) som ensam måste ta ansvar för att skapa en annan samhällsstruktur. Men sorry, det är korkat att tänka så.

Så när vi knackar på din dörr strax innan bolagsstämman; kommer du då? Du som har förväntningar, idéer, finanser, visioner, resurser eller bara krassa krav på att jag och mina medarbetare ska fostra dina framtida pensionsbetalare – kommer du och gör din del av jobbet?
Vi börjar åtta varje morgon. Eleverna går hem vid tre, många stannar till efter fem och då fortsätter vi några timmar till för att fila vidare på vår spjutspets.
Du får gärna vara med. Vi delar gärna med oss av vår kompetens och vår framtidstro och vi lyssnar gärna på dina tankar.

Men förändringen – den gör vi tillsammans! 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s