Håll i – håll ut – släpp taget!

Brita Svensson skriver i en krönika i Expressen att ”fega föräldrar missar att motgångar är bra”. Hon beskriver hur barn av idag (ja, här generaliserar vi grovt) inte får möta motstånd och krav förrän de börjar i förskola/skola, och då blir chocken stor och konflikterna ett faktum. Barn som inte får möta motstånd blir missbelåtna och överlägsna. De föraktar vuxna eftersom de av sina föräldrar lärt sig att de själva vet bäst. Reaktionerna låter som vanligt inte vänta på sig – ”barn ska ha MER att säga till om än idag!” är en reaktion jag ser i sociala medier.
Och när Svenson avslutar med raden ”barn vet ju inte ett skit..” är jag beredd att ansluta mig till protestkören. Men jag kommer på mig själv med att nynna på kråksången; ..”än slank han hit, och än slank han dit, och än slank han ner i diket…”

Hur kommer det sig att vi har så svårt att möta frågor och utmaningar på ett nyanserat sätt?Bild 1

För jo, jag anser att Brita Svenson har en poäng. Det blir de facto svårt för barn som inte fått öva på att möta motstånd, som inte fått hjälp att se sig själva i ett samspel med andra, där kompromissande och ge och ta är en grundläggande kompetens. Det blir svårt, jobbigt och ångestladdat när de hamnar i sammanhang där socialt samspel och ett fungerande samarbetsbeteende faktiskt är nödvändigt. Och sådana sammanhang kommer de garanterat att hamna i, om det inte blir eremiter i en koja i skogen.
Men det är INTE på barnet ansvaret ligger. Och eftersom jag som rektor varje dag lever med skolans kompenserande uppdrag tänker jag att det inte heller är så enkelt som att vi kan kasta bajs på alla ”fega föräldrar” och sen luta oss tillbaka och tycka att vi själva är utomförträffligt mycket mer kompetenta som föräldrar och människor.

För som alltid är tillvaron mycket mer komplex än när den förklaras i en krönika.

Jag älskar de där kaxiga, självsäkra ungarna som ifrågasätter precis allt! De tvingar oss i skolan att verkligen vara på tårna, att aldrig någonsin ta vår legitimitet eller auktoritet för given utan istället med all vår professionella kompetens jobba stenhårt för att bygga hållbara relationer som blir grogrund för ett intensivt lärande – som vi aldrig riktigt vet vart det tar vägen.
Och ja, det är vansinnigt svårt att hitta samarbetsytor med föräldrar som, med Svensons ord, ”abdikerat” från föräldrarollen och överlåtit åt sina barn att både rita världskartan (där de själva står i centrum) och ta alla beslut om sitt eget liv, små som stora.

 Jag tycker inte att barn ska ta alla beslut. Jag tycker att vuxenvärlden sviker när vi inte kan komma överens om vilka beslut som vuxna är mer lämpade än barn att ta, och sedan gemensamt ta dem och hålla dem – håll i, håll ut. För jag ser hur barn som, i all välmening, lämnas själva med besluten, vinglar omkring i sin tillvaro med stukad tilltro till livet.
Håll i – håll ut – håll om.

Men jag påstår med all den kraft jag har att vuxnas gränssättande och tydliggörande inte måste trilla ner i det andra diket; där vi ser barn som ovetande, ofärdiga vuxna. Med tydliga ramar (och kramar) ger vi barnets kreativitet och nytänkande grogrund. När barnet inte behöver lägga tid och energi på att försöka förstå sociala koder och outtalade förväntningar i brist på trygga, tydliga vuxnas beslutsfattande, kan fokus bli på det nyfikna lärandet och upptäckandet som jag är övertygad om bor i varje barn. Och med det kommer det där som är så viktigt; tillit ger utrymme för trots!

För jag tror på allvar att mänsklighetens räddning är alla dessa auktoritetstrotsande barn. Vi har bara inte sett deras storhet än. Barn kan massor! Och det värsta vi vuxna kan göra är att tro att vi bara behöver ”fylla” barnen med vår allsmäktiga kunskap, så blir allt bra.
Fel.
Om vi inte låter dagens förskole – och skolbarn bli den första generationen som kan och vågar göra något annat än att reproducera föräldragenerationens tankesätt och beteende, så lär de istället bli den sista generationen..

 

 

 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s