Förenkla inte ihjäl skolan!

Jag drabbas av en plötslig insikt när jag läser Jenny Madestams senaste krönika (om att föräldrar borde skärpa sig – har vi hört det förut?) från Expressen.
Insikten om varför jag skriver på en blogg med i genomsnitt tolv läsare, och inte i Expressen.
Ja, jag vet, det finns massor av fullständigt rimliga logiska skäl (typ att jag inte skriver lika bra eller roligt eller intressant, att jag inte är känd och att jag antagligen inte skulle göra mig så bra i TV-tyckarsofforna), men ett av de allra mest påtagliga skälen tror jag stavas FÖRENKLING.

Det är, apropå Madestams efterlysning av pedagogiska ledare, ett envist elände att försöka upprätthålla ett samtal om skolan som förhåller sig till det faktum att svensk skola är en del i ett komplext samhällsmaskineri, inte en isolerad företeelse där en tillsägelse på skarpen skulle räcka för att förändra något.
Bokstavligen; vi gör det för enkelt för oss när vi förenklar. Vi gör det så enkelt att det blir inte bara meningslöst utan också fullständigt verkningslöst.

Jag vill påstå att ett av de största hoten mot den utveckling som trots allt spirar i svensk skola och i det professionella samtalet om svensk skola, är just förenkling. Media har av naturliga skäl (begränsad tid och begränsat utrymme) förenkling som affärsidé. Så också politiken. Retoriska knep för att väcka läsarens/väljarens känslor är effektiva i skolsamtalet. (Nästan) alla har gått i skolan. Nästan alla har en känslomässigt baserad uppfattning om skolan. Men logiken kraschar när den som vill försvara skolan mot en hoper bortskämda föräldrar genom att anklaga dem för att vara alldeles för enkla i sin förståelse av skolans uppdrag och professionens roll, själv gör samma vurpa.

Förenkling, var ordet.IMG_0076

Att förenkla kan hjälpa. Ibland är det nödvändigt; ett samhällsuppdrag i demokratins namn. Alla kan inte förstå komplexa sammanhang på djupet -alla kanske inte ens vill. Men att förenkla kan definitivt också stjälpa.

Om vi pratar om föräldrar som mejlbombar lärare och rektorer med allsköns krav och förväntningar så måste vi också prata om en samhällskultur som bygger på konceptet tillgång-efterfrågan. Köpare och tjänst. Vi kan inte prata om föräldrars ansvar för att deras barn går till skolan med frukost i magen om vi inte också pratar om integrationspolitik, sociokulturella strukturer och socialtjänstens roll. Och om vi pratar om att föräldrar ska visa aktning för lärarna måste vi nog faktiskt också prata om ett sedan länge sekulariserat Sverige där varken goe pastorn eller överdirektör Jonsson längre möts av nigningar och sju sorters kakor.

Vad är det som gör att vi fullständigt accepterar att vissa sammanhang; universitetsvärlden, sjukvården (precis som Madestam själv noterar i den klassiska jämförelsen mellan läkaren och läraren), näringslivet och vad sjutton som helst; bygget av citytunneln, är komplexa apparater i ett modernt samhälle där saker och ting kan ses ur olika perspektiv och att händelser eller resultat i princip alltid är effekten av ett antal faktorer – yttre och inre, som påverkar varandra. Att det finns strukturer av makt, ekonomi, kultur och vetenskap och beprövad erfarenhet som styr, påverkar och ibland motverkar förändring och utveckling.

Men när det handlar om svensk grundskola så envisas vi med att acceptera en bild som är så förlegad och förenklad att debattör efter debattör hytter med näven och förväntar sig att ”skärp dig!” ska fungera som incitament för utveckling. Det blir liksom en märklig dubbelbestraffning istället för den draghjälp skolan behöver.

Jag håller med Jenny Madestam om att rektorsrollen behöver omvandlas. Jag vet också att många intressanta sätt att tänka kring rollfördelning och det pedagogiska ledarskapet diskuteras inom skolan, på olika nivåer. Det tycker jag är bra.
Men jag tycker inte att det är bra att min roll och skolans uppdrag förenklas så till den grad att jag till slut inte har någon att samtala med när jag vill prata om den framtidsskapande skola, den samhällsutvecklingens spjutspets,  jag vill leda.

 

Annonser

One thought on “Förenkla inte ihjäl skolan!

  1. Ping: Förenkla inte ihjäl skolan! | Jerhov ...

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s