Vad pratar ni om?

Jag träffade en forskare häromdagen. Han forskar på hur ledare och chefer gör i ledande situationer, till exempel i möten. I skolan och i helt andra branscher. Han har filmat, detaljanalyserat  och kategoriserat hundratals ledares mötesbeteenden. Och i filmerna också lyssnat på ledarnas medarbetare i deras interaktion med sina chefer.  Under vårt samtal var det var något han sa som bet sig fast och som liksom har legat och grott nånstans i skallen sen dess.

”Människor i skolan pratar generellt mycket mer om hur det ÄR än om vad de GÖR”.

Eftersom den här forskaren bl a tittar på hur stor del av ledares frågor, instruktioner och inbjudan till diskussion som leder till svar och samtal om hur ledaren och medarbetarna gör, kunde han i sin statistik tydligt se att just i skolan ledde ledares frågor, instruktioner och inbjudan till diskussion mycket mycket oftare till svar och samtal om hur någonting är.
Hur det känns, hur man upplever, vad man tänker….
Också på konkreta frågor som ”vad gör ni..?” kunde svaren ofta börja med ”det är…”.

Om vi nu tillåter oss att tänka att just den här forskarens statistik är riktig, att vi i skolan pratar mycket mer om hur det är än vad vi gör, vad beror det i så fall på? Jag blir så infernaliskt nyfiken!
Handlar det om komplexiteten? Att vi måste använda all vår tanke- och simultankapacitet för att ”fånga” och verbalisera den verklighet som vi befinner oss i dagligen? Alla de lager av aktiviteter, mekanismer, strukturer, psykologiska och sociala faktorer, kompetenser och förutsättningar som bygger vår skoltillvaro? Att vår kommunikativa förmåga att prata om göranden liksom äts upp av svårigheten i att faktiskt navigera i den där komplexiteten?

Eller är det för att skolan är som ett stort pulserande hjärta som rymmer så mycket passion och kärlek att det är våra investerade känslor vi i första han kan relatera till när vi ska beskriva vår vardag?

Eller handlar det om att någon annan har tagit över mandatet att beskriva vad skolan ska göra, så att det som blir kvar för oss däri är   ett uppgivet konstaterande av hur det är och hur vi känner oss? Någon annan som i politiker, media, samhällsdebattörer…?

Jag gör ingen värdering här. Att prata om hur man känner, tänker och upplever är viktigt och bygger både relationer och kommunikativ förmåga. Men som min vän forskaren med sina analysdiagram kunde beskriva finns det en risk i att den ledare som inte har förmågan att särskilja och styra dessa två former av ledning/kommunikation ”fastnar” i ett bollande fram och tillbaka av känslobeskrivningar;
-Jag tänker att….
-Jo, fast om man tänker…
-Fast man skulle kunna….
-Ja, men om man…
Och så vidare und so weiter and so on…
Jag fastnar definitivt i den där fällan. Hur är det för dig?
Jag behöver definitivt träna på att leda och styra mina sammanhang till att i större utsträckning handla om vad vi gör. För det är ju onekligen så att det är fbildörst när vi gör som vi åstadkommer någon form av förändring eller utveckling. Det är skönt för självkänslan att bli bekräftad i hur man känner, tänker och upplever, så vi stannar gärna där. Men det är precis det som händer då; vi stannar…


Jag när ett hopp om att skolans berättarröst i mycket större utsträckning ska tillhöra oss som jobbar i skolan.
 
Att vi ska ta tillbaka mandatet att beskriva, både hur det är men framför allt vad vi gör. Att vår vardags komplexitet och vår passion ska kläs i ord som vi väljer och är bekväma med.
För när orden är våra, när verklighetsbeskrivningen om skolan i högre utsträckning är hämtad från just skolan, då kommer det att finnas verbalt utrymme också för allt det fantastiska vi gör och kommer att göra!

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s