Våga vägra TID

klocka2 Jag hänger upp klockor. Femtio klockor.
Först sätter jag batteri i varje klocka, sen ställer jag den rätt och lägger i en hög. Nästa klocka kalibreras tidsmässigt med föregående, som ligger där i sin klockhög och tickar obönhörligen. Sen bär jag med mig klockhögen, en stege och en hammare och spikar fast tiden på väggen i varje klassrum.

Jag skulle kunna ägna flera blogginlägg åt att filosofera i största allmänhet om vårt förhållande till tid. En mer neurotisk relation får man leta efter.
Men låt mig fokusera på skolans förhållandet till tid.
Det blir liksom väldigt aktuellt nu när jag sitter här och kalibrerar klassrumsklockor.

Undervisningstid, elevfri tid, planeringstid, arbetslagstid, arbetstid, schema, lektion, rast, timplan, USK. Många av skolans djupt etablerade begrepp och företeelser förhåller sig till TID. Hela skolans system är uppbyggt i förhållande till tid. Naturligtvis – tiden är en styrande faktor i människors liv, i det samhällsmaskineri som svensk skola är den del av. Men när lät vi tiden gå från att vara en faktor bland många att förhålla sig till och istället bli den som vi först tittar på, pratar om och låter oss styras av? Eller snarare: när ska skolan våga vägra TID som styrmedel nummer ett?

Jag är varken naiv eller särskilt dum; jag fattar att det finns ramfaktorer kring skolan som också har att göra med tid. Jag tycker naturligtvis att det är viktigt att elevers och lärares och skolledares arbetstid står i laglig, vettig och hållbar relation till de tjugofyra timmar per dygn vi alla har, men tänk efter; visst blir det fullkomligt absurt när man tittar på skolans uppdrag;

// ”…skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet…”//

…och sen ska klämma in det där på ett exakt uträknat antal timmar.
Det blir liksom inte så mycket av det där med ”unik egenart” när alla förväntas uppnå utveckling, lärande och en livslång lust att lära på 6785 timmar.

Så jag fortsätter att kalibrera klassrumsklockor och tänker att det måste gå att göra tiden till en mindre avgörande faktor i skolan.
Tänk om jag istället för klockor kunde sätta upp lärandebarometrar i klassrummen (och på fritids, i matsalen, på skolgården, i skogen..!) Mätare som kunde se när effekten av undervisningen blir just lärande, när eleverna med hjälp av skickliga lärare/pedagoger hittar sin unika egenart och tar den vidare i praktisk kunskap och handling i ansvarig frihet. Mätare som skickade signaler till kollegiet och ledningen att -wow, här händer det grejer, här sker ett intensivt lärande, kom och titta!
Mätare som istället för undervisningstimmar (räknat i minuter) gav lärarteamet återkoppling i form av prioriteringsstöd; för den här elevgruppen behövs det mer engelska just nu, hur omgrupperar vi för att kunna ge dem det? – I syfte att uppnå utveckling och lärande i förhållande till styrdokumentens krav och förväntningar.

De knappt 7000 timmarna garanterad undervisningstid är minimum. Ingen säger att de inte får vara fler. Timplanen är ett riktmärke jag naturligtvis måste förhålla mig till, men för mig är det målet som är avgörande för val av medel; mina elever ska lämna grundskolan som lärande individer med kunskaper, förmågor och kompetenser som gör att de kan delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet. Om det för Amir tar 6000 timmars övning och för Sanna 8000 timmars övning så är det varken Amirs eller Sannas fel att de får sitta av tid efter målgång alternativt inte nå målet alls, utan det är mitt ansvar som skolledare att organisera skolan så att båda två får ut maximal effekt av sin vistelse här. Vi behöver alltså stämma av kunskapsutvecklingen, skruva i vår organisation, omprioritera eller omgruppera – oavbrutet! Våra medel måste bestå av professionalitet, kompetens, samspel, erfarenhet, flexibilitet, fantasi, kreativitet och struktur. TIDEN ryms inom begreppet struktur, så den finns där, men spelar en betydligt mindre roll än vad vi vant oss vid att den får göra.
Jag säger inte att det är enkelt. Vi sitter djupt fast i gamla normerande hjulspår; bara att jag sitter här och kalibrerar klassrumsklockor säger en hel del, men vi måste våga börja någonstans.

Jag har bestämt mig för att säga hejdå till några saker;
-färdig tjänstefördelning (med antal undervisningsminuter) i maj
-terminsschema i augusti och central schemaläggning i detalj
-min klass och din klass

Våra elever ska få en bra tid på vår skola.
En tid fylld av utveckling och lärlust.
Något annat har vi inte tid med.

 

Annonser

2 thoughts on “Våga vägra TID

  1. Instämmer – har väldigt ofta fått påminna min omgivning om att ”Timplanen är ett minimum, ej ett maximum”. Har också blivit alltmer allergisk mot tänk/attityd/förhållningssätt ”min klass, mitt klassrum”, men ack så svårt det är att bryta. Men vi gör iaf konkreta försök på SKAPASKOLAN, vilket känns mycket bra.

    Annan fråga: varför inte köpa klockor som automatisk synkroniseras (via radio eller internet)? Sparar tid kommande år…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s