Balansakt 5: Mäta elever – mäta lärande

I vår pågående process (skolan är och kommer alltid att vara i förändring) finns ett antal vägskäl, balansakter, som kommer att kräva av oss att vi tar medvetna beslut om vilken väg vi ska gå. Jag kommer att ägna några blogginlägg åt att diskutera denna balansakt.

Vill jag göra det enkelt för mig kan jag förstås plädera för att vi ska skippa alla nationella prov och betyg längre ner i åldrarna. trafikljus2”Grisen blir inte tjockare för att vi mäter den ofta” är ett bildligt argument också jag skriver under på. Svaret på skolans utmaningar är inte fler mätningar. Men jag har tidigare hävdat att jag tror på idén att revolutionera (skol)systemet inifrån, och nu är vårt system sådant att vi har ett antal mätverktyg som vi ska använda. Alltså ska vi använda dem.

Vi ska mäta. Men vi ska mäta lärandet, inte eleverna.

Det finns en gammal kvarleva i svensk skola som hämtar sin näring i normalfördelningskurvor och nivågrupperingar. Det är så enkelt att mäta elevers resultat och därefter etikettera eleverna med ”bra”, ”kan-bli-bättre”, ”dålig”. Barn har ultrakänsliga radarsystem för sorteringstendenser som dessa, och en outtalad etikett blir som en neonfärgad klisterlapp i pannan på den vars självkänsla sviker.
Så vi måste vara extremt noga med hur vi använder mätandet. Det är ett stort ansvar.
Och visst kan vi tycka att de som beslutar om mätandet borde förstå allt detta, så att mätverktygens utformning blev smartare, men vi i skolan är kompetenta nog att använda verktygen på det sätt som bäst stödjer uppdraget. Det är vår professionella skyldighet att göra det.
Det får aldrig någonsin vara okej att lärare i sexan konstaterar att ”det såg vi ju redan i fyran att det aldrig skulle gå” när en elev inte når uppsatta mål.
Det får aldrig någonsin vara okej att konstatera i oktober att eleverna i en klass eller grupp inte lärt sig det vi förväntat oss och sen fortsätta med samma undervisning, samma schema och samma tjänstefördelning resten av terminen, i värsta fall hela läsåret.

Vårt uppdrag är lärande. Om vi när vi mäter elevernas kunskaper ser att lärandet inte inträffar i den utsträckning vi önskar eller trott, är det vårt ansvar att utvärdera, ställa om, reflektera, korrigera, omfördela. Inte eleverna. Utan oss. Undervisningen – vårt iscensättande av lärande.

En rektorskollega till mig har beskrivit hur de på hennes skola ”omorganiserar var sjätte vecka”. De använder de olika mätningarna av elevernas kunskaper som underlag för att i arbetslag och ledning utvärdera effekten av undervisningen, och därefter göra de organisatoriska och resursmässiga förändringar och omfördelningar som krävs. Det är naturligtvis inte alltid möjligt att veta exakt vilka förändringar och insatser som behövs, men vad är alternativet? Att inte prova alls? Att vänta till nästa termin? Att hoppas att lärarna på nästa stadium tar hand om problemet?
Om jag tillåter mig att göra en enkel addition av John Hattie (”effekten av undervisningen”) och Helen Timperley (”undersökande och kunskapsbildande cykler för lärare”) så blir summan just detta. Att vi ska använda mätandet av elevers kunskaper som underlag för regelbunden reflektion och utvärdering av vår undervisning. Och därefter ska vi förändra, utveckla, organisera oss för att skruva upp effekten av undervisningen.
Vi ska mäta lärandet!

Det vi definitivt måste ta bort, kasta ut, släppa taget om och göra upp med är färdig tjänstefördelning i maj, scheman som gäller hela terminer eller läsår, och ”din klass” och ”min klass”.
Våra elever är våra elever, och deras lärande är vårt uppdrag.

 

 

Advertisements

2 thoughts on “Balansakt 5: Mäta elever – mäta lärande

  1. Mycket kloka synpunkter. Skulle vilja lägga till att du har tre målbatterier att mäta.
    1. Det första som brukar vara vanligast: elevernas betyg (Kursplan och betygskrav)
    2. Elevmål i läroplanens kapitel 2. Inte så vanligt, men ack så viktigt. Det är ju detta som talar om hur bra undervisningen är utifrån läroplanen. En temperaturmätning på pedagogiken.
    3. Mål som finns i skollagen. Hur ofta mäts dessa?

  2. Ping: Rektors viktigaste jobb: Schemabrottning | ingelanetz

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s