Demokratiuppdraget. Nu!

Sverige svämmar över av politisk oro. Av frustration, förtvivlan, indignation och rädsla. Ickedemokratiska krafter spänner musklerna i mer eller mindre PK mundering, och många vädrar sina känslor och tankar i ett kollektivt

”Nu måste vi göra något!”IMG_1318

Jag sällar mig till oroskören, till den stora grupp människor som i mage, hjärta och hjärna känner och förstår att världen är på väg att bli en plats som inte ser ut så som vi vill att den ska se ut.
Men vilka är vi?
Och om jag är en del av detta ”vi”?
– Hur går jag från ord till handling?

Det kommer inte att dröja många dagar innan ett av svaren på frågan om vem som måste göra något är: SKOLAN.
Svaret på väldigt många svåra frågor, frågor om kollektiv förflyttning, om demokratisk fostran och respekt för grundläggande mänskliga värderingar är nämligen: skolan.
Det är ett fantastiskt och enormt förtroendefullt uppdrag!
I svensk lag finns skolans demokratiuppdrag inskrivet med stora tydliga bokstäver, omöjligt att missa, omöjligt att förbise.

Nu måste vi göra något!

Vi har ju pratat oss nästan trötta om skolans uppdrag och skolans organisation och skolans roll den senaste tiden. Jag har varit en av dem som envetet tjatat om att en av skolans stora utmaningar är att vi faktiskt inte vet vilka kunskaper, förmågor och kompetenser vår uppväxande generation kommer att behöva om låt säga 20 år, därför att vi inte vet hur världen kommer att se ut, och att skolans uppdrag därför är oändligt svårt. Vi måste liksom gissa om framtiden.
Men måste vi det? Vad skulle hända om vi bestämde oss för att ta makten över hur framtiden formas?

Låt oss sluta försöka gissa hur världen ser ut 2035.
Låt oss istället fråga; HUR VILL VI att världen ska se ut 2035?

Om vi tycker att världen idag är bra, så kan vi lugnt luta oss tillbaka och låta våra uppväxande generationer reproducera den gång på gång. Men om vi tycker något annat, och just idag är vi de facto många som tycker att världen inte är så särdeles bra, så finns det absolut ingenting som hindrar oss ifrån att till fullo anta det förtroende som skollag och läroplan ger oss!
Det räcker inte att vi utbildar och fostrar våra elever till självständiga människor som tar självständiga beslut.
För vi vill inte att beslutet de fattar är att bli nynazister eller att de i ord och handling agerar utifrån ickedemokratiska principer.
Vågar vi som skola ta det här förtroendet på allvar?
Vågar vi ta ansvar för att våra elever har med sig inte bara kunskaper, handlingskraft och självkänsla utan också en stark  kompass som talar om VILKA handlingar de ska besluta sig för?
I en framtid som vi här och nu kan bestämma oss för att vi vill ha.
Jag vågar.

 

Annonser

One thought on “Demokratiuppdraget. Nu!

  1. Tänker lite annorlunda… De som tänker här och nu… de röstar för sina värderingar (nynazistiska/främlimgsfientliga/köra skoter/whatever). Och vi andra, som tänker en och två genrerationer framåt har en annan åsikt. Tror att det hänger på utbildning och förståelse för andra människor. De som röstar på SD har frmodligen aldrig tagit sig tid att möta en ensamkommande flykting.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s