Balansakt 2: ”Bara skolan kan utveckla skolan” – Lärande organisation

I vår pågående process (skolan är och kommer alltid att vara i förändring) finns ett antal vägskäl, balansakter, som kommer att kräva av oss att vi tar medvetna beslut om vilken väg vi ska gå. Jag kommer att ägna några blogginlägg åt att diskutera denna balansakt.

tårtaDet finns de som hävdar att det bara är lärarna som kan (ska) utveckla skolan. Det finns de som argumenterar för att inte ens rektorer förstår lärandets och undervisningens premisser tillräckligt väl för att på allvar kunna styra och leda skolans utveckling. Jag hör, av förklarliga skäl, inte till dem.  Jag kan känna respekt för den känsla åsikterna bottnar i, men jag hävdar bestämt att vi för att ens komma i närheten av att kunna utveckla skolan och skolans professioner på riktigt måste bli lärande organisationer. Och det blir vi bara om vi får pröva våra tankar, åsikter och ”sanningar” mot någonting annat!

Vi som befinner oss i skolan är vid det här laget väldigt vana vid, och ofta ganska trötta på, att de som befinner sig utanför skolan; politiker, media, föräldrar, har en oändlig räcka åsikter om inte bara VAD vi ska göra i skolan, utan också HUR vi ska göra det. Skolan är på allas läppar, en övervägande majoritet av befolkningen har egna erfarenheter av skolan och ser sig därför ha en självklar rätt att också ha åsikter om den. Det är därför inte alls svårt att förstå att somliga av oss blir aningen taggiga när vi möter de där kommentarerna och åsikterna. Det är jobbigt och irriterande att ”nånannan” ska tala om för mig hur jag ska sköta mitt jobb.

Så samtidigt som det är fullt begripligt att vi helst vill stänga dörren om oss och köra våra race där innanför, så som vi vet att vi kan köra dem, så måste vi inse att alla de där åsikterna och tyckandena och debatterna är precis vad vi behöver för att bli den lärande organisation som skolan måste vara!
Öppna dörrar och fönster! Släpp in åsikterna och frågorna och använd dem som en spegel för att definiera din egen kompetens!

Den information jag har blir inte till kunskap förrän jag har förmågan att diskutera den med min omgivning.

I en lärande organisation är reflekterandet kring den egna professionen helt avgörande.
Och för att åstadkomma en reflekterande kvalitet, för att skapa grogrund för ett professionellt lärande, krävs en jordmån av goda relationer och ömsesidigt förtroende.
Men vi måste börja med orden! Om du inte kan sätta ord på din kompetens, på det som är din professionella praktik, kan du inte heller dela erfarenheter med andra!
Så möt tyckandet, åsikterna och frågorna genom att definiera och sätta ord på din kompetens, på din organisations kompetens.
Bemöt tyckandet med vetande och erfarenhet, men håll ditt sinne öppet för de speglar du får.
Kanske behöver dina sanningar precis de speglarna för att inte stagnera och cementeras…?

 

 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s