Balansakt 1: Vara i systemet – revolutionera systemet

I vår pågående process (skolan är och kommer alltid att vara i förändring) finns ett antal vägskäl, balansakter, som kommer att kräva av oss att vi tar medvetna beslut om vilken väg vi ska gå. Jag kommer att ägna några blogginlägg åt att diskutera denna balansakt.

Det genuint revolutionära ligger ofta i den banala praktiken

Jag har inte tid att vänta på en systemrevolution. Jag kan debattera och diskutera och driva de frågor jag anser är viktiga för skolan på lång sikt, men mina medarbetare och våra elever behöver de allra bästa förutsättningarna. Nu.
Så vad kan jag göra i min kontext?

Som rektor med uppdraget att starta en helt ny kommunal skola har jag stor makt att skruva i systemet, att välja och att prioritera. Jag har ett mycket större friutrymme inom de ramar som styrdokument och huvudman satt upp än man vid en första anblick kan tro – och jag tänker använda det!
Hur ryggmärgsreagerar vi när nån säger ”undervisningstid” ”schema” ”klass”? Vilka sanningar är det vi befäster, och på vilket sätt gynnar de den skolverksamhet vi vet att våra elever behöver?

Så länge vi reproducerar de former för hierarkisk kontroll som finns i skolans system (Schema, timplan, lektion, rast) så gör vi det svårare för de skolledare och lärare som vill ta fullt ansvar för sin profession i en dynamisk organisationsstruktur och lättare att (fortsätta) skylla på nånannan för dem som inte vill ta ansvar.

Jag skrev i ett tidigare inlägg om ”lektionen” på samma tema.
Bara genom att skruva lite i vår begreppsvärld inom skolan kan vi åstadkomma stora förändringar, jag lovar! Eftersom språket är nyckeln till tänkandet kan vi genom att utmana begreppsliga sanningar också utmana våra tankar kring hur saker och ting ”ska vara”. Det är ett första steg mot att också genomföra förändringar!
Det finns så oändligt många sanningar och förväntningar om skolan där ute som vi måste möta och hantera. Jag varken tror eller påstår att vi måste ändra allt, att vi ska slänga ut barnet med badvattnet, men vi måste utvärdera och vara säkra på att de beslut vi tar gynnar syftet – och vi måste vara överens om vad som är vårt syfte, var vårt fokus hela tiden måste ligga!
Jag tror inte heller att vi ska underskatta den stora kraft som kan ligga i små förändringar. Om en fjärils vingslag kan starta en orkan så kan en förändring av något som uppfattas som en banal vardagsaktivitet vara startknappen för en systemrevolution!

fjärilseffekt

I en paneldebatt om skolan sa någon ”riv lärarrummet!”. Vad skulle hända? I min nya skola finns det inget lärarrum. Vi har gott om plats, för skolan ska växa in i en fd gymnasieskola i tre plan, och det finns mängder av trevliga torg och sociala ytor där man kan slå sig ner i en soffa eller vid ett bord, men jag har inte markerat något specifikt rum som ”lärarrum” i inredningsprocessen.
Är det en revolution?
Ja, kanske.

 

Annonser

One thought on “Balansakt 1: Vara i systemet – revolutionera systemet

  1. Ping: Balansakt 5: Mäta elever – mäta lärande | ingelanetz

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s