Lärare sökes

Det cirkulerar en text på Facebook med rubriken ”Lärare sökes akut”. Det är en drypande ironisk insändare i ÖP (Östersundsposten) skriven av signaturen ”skrivbordspedagogen”. Vill du läsa hela insändaren finns den här.

Jag har läst den där texten förut, och smålett lite åt det rätt fyndiga sättet att med kraftigt överdriven ironi sätta fingret på de förutsättningar (och brist på desamma) som gäller just läraryrket.

Men nu befinner jag mig i en intensiv rekryteringsprocess där jag ska anställa ett helt nytt lärarkollegium, till en helt ny skola. Och plötsligt upptäcker jag att jag blir väldigt provocerad av den där insändaren.
Eller. Egentligen blir jag mer provocerad av att det är så många verksamma lärare som på riktigt verkar vara extremt missnöjda med sin arbetsgivare och faktiskt känna att de har en ”slavanställning” i likhet med den insändaren beskriver.

Vilka skyttegravar har skolans aktörer grävt ner sig i och vem tog bort stegen upp ur dem?

”Det är skolledningens fel”. ”Det är förvaltningens fel”. ”Det är lärarnas fel”. ”Det är elevernas (och föräldrarnas) fel”. ”Det är samhällets fel”. ”Det är Jan Björklunds fel”. Det är i största allmänhet fel, helt enkelt.

I min nya roll som skolledare, och mitt i en process där jag ska ”sälja in” en helt ny skola till presumtiva elever och vårdnadshavare, är jag oerhört medveten om hur viktiga lärarna är. Hittar jag bra lärare, som kan vill och kommer att skapa den skola jag (vi) ser i vår gemensamma vision, så är jag liksom i hamn. Hittar jag dem inte, eller om de inte tror på mig som chef och arbetsgivare, kan jag lika gärna slå ihop och lägga ner innan jag ens börjat.
Det skulle aldrig gå utan lärarna!
Så vem tror på allvar att jag liksom i smyg, bakom ryggen på alla, skulle underminera eller medvetet försämra lärarnas förutsättningar att göra det där fantastiska jobbet jag förväntar mig av dem? Vem tror på allvar att de där superkompetenta lärarna ens skulle överväga en anställning på min skola om jag inte erbjöd dem vettigt betalt, schyssta villkor och en enorm dos förtroende och tillit? Om jag inte hade en högt uppsatt ambition att samma lärare också om en månad, ett år, tre år, ska ha kvar samma energinivå, samma passion och samma glädje i sitt arbete på min skola?
Jag skulle ju bokstavligen gräva min egen grav, och då menar jag inte skyttegrav utan grav…

Så vad vill jag säga med detta?
Två saker, tror jag:

1. Om vi ska förändra skolan måste vi börja med att slänga bort spadarna, hitta stegen och klättra upp ur respektive skyttegrav. Om VI inom skolan inte klarar av att göra ett inre VI, kommer vi ALDRIG att kunna få till det starka gemensamma driv som krävs för utveckling och förflyttning. Vi måste, precis som när det handlar om våra elever, utgå ifrån att vi har tillit, förtroende och respekt för varandras professioner och uppdrag. Skolan befinner sig i ett hierarkiskt system där makten är fördelad utifrån hierarkiska principer. Vi kan välja att se det som  ett hinder och en (bekväm) förklaring till varför vi måste gräva ner oss i de där skyttegravarna, eller så kan vi välja att bli ett VI och med full kraft utnyttja det stora frirum och spelutrymme vi tillsammans har inom ramen för det hierarkiska systemet.

2. En av de många bra saker jag lärde mig när jag studerade ledarskap var att man ska vara noga med att välja sin chef.
I de fall man kan. Jag vet att det inte alltid är möjligt att välja jobb, men just lärare har faktiskt ganska goda förutsättningar att vara rörliga på arbetsmarknaden. Lärare är kompetenta, välutbildade människor med ett utvecklat personligt ledarskap (en förutsättning för att hantera yrket) och är man missnöjd med sin arbetsgivare finns det i min värld bara ett sätt att angripa detta; gör arbetsgivaren uppmärksam på det du uppfattar som brister eller utmaningar. Kom med konstruktiva förslag till förändring. Blir du inte lyssnad på, får du inga begripliga (kanske inte de svar du önskar men de måste vara begripliga!) svar och förklaringar till varför en förändring inte är möjlig; snöra på dig spikskorna och dra!spikskor

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s