Jag skällde ut finansministern

Jag skällde ut finansministern i veckan som gick.
Hur understår du dig?! röt jag i ett blogginlägg så att till och med mina närmsta vänner bleknade lite och undrade vad som tagit åt mig. Upprinnelsen till alltihop fanns i en artikel i Affärsvärlden och sammanfattades ganska bra av  Expressen.se här.
Man ska ju inte häva ur sig saker på nätet i affekt, det blir sällan bra, men att döma av reaktionerna på min text satte jag uppenbarligen ord på något som många tänkte och kände.

Skärmavbild 2014-03-22 kl. 14.47.01

Och det som triggade min ilska var naturligtvis Anders Borgs generella och raljanta uttalanden om matematikundervisningen, men också den reaktion jag såg på uttalandet i mitt twitterflöde. Eftersom jag är passionerat engagerad i skolfrågor består mina twitterkontakter i stor utsträckning av lärare, skolledare, forskare, entreprenörer, debattörer och andra som är engagerade i just skolfrågor. Och den här kvällen, när Borg tagit sig rätten att raljant beskriva hur svensk matematikundervisning går till, gick det som en våg av uppgivenhet genom mitt flöde. Karin Berg, gymnasielärare och aktiv skoldebattör, satte ord på den där uppgivenheten:

”– Vi har ändå känt att vi är på god väg och har haft en bra dialog. Då kommer det här.
Jag blir ledsen och känner bara: ”Jaha, jag skiter väl i det här då”.

Och det var den där känslan som gjorde att jag slog näven i bordet och skällde ut finansministern. Det var förstås inte så snyggt gjort, men även om jag sansat mig en stund och varit mitt vanliga reflekterande och resonerande jag hade jag kommit fram till samma slutsats: Om svensk skola ska bli bättre, om undervisningens kvalitet ska öka och engagemanget för att fler elever ska nå tillräckliga (och högre!) kunskapsnivåer ska bli ännu starkare, är det väl ändå de skolledare och lärare som finns i skolan idag som till stor del ska ”göra jobbet”? Och om dessa ledare och lärare känner uppgivenhet behöver man inte vara finansminister för att räkna ut att det helt enkelt aldrig kommer att gå.
Man kan förstås piska och hota och skrämma människor till lydnad, och att döma av kommentarerna på min blogg finns det rätt många människor som faktiskt anser att det är precis så det borde gå till i skolan. Men jag vägrar tro att en svensk finansminister år 2014, med en ärlig  vilja att svensk skola ska vara bra för eleverna, idag och i morgon, på allvar vill vara utan den entreprenöriella, kreativa och demokratiskt starka kraft som är Sveriges signum internationellt. Han kanske också, med all rätt, vill ha duktiga matematiker till Finans- och börsvärden, men nog borde vi kunna åstadkomma både och, inte bara den ena på bekostnad av den andra?

min viktigaste fråga till Anders Borg är fortfarande obesvarad;
-Hur tänker du att ditt uttalande gynnar skolan?
Alltså, jag frågar inte Borg hur hans uttalande ska gynna enskilda lärare eller skolledare, eller kommunala och privata skolhuvudmän med chefer och tjänstemän, för det är begripligt om han inte tycker att det är hans ansvar att hålla enskilda yrkesutövare (som mig) på gott humör (bevisat med all önskvärd tydlighet). Han har ett systemansvar som regeringspolitiker, och då är det systemet han ska förhålla sig till. Men vad är det då han vill? Vad är syftet, vilken är hans strategi? För nog finns det en strategi? Speciellt som Borg fortsatt att hålla fast vid sin kritik och till och med beskrivit ”sin pedagogik”, som om han nu har expertkunskaper att kunna uttala sig om vad som är framgångsrik pedagogik.
Enligt Svenska Dagbladet försöker Borg skaffa sig en plattform för att bli Sveriges nästa statsminister, genom att ha fingrar i alla samhälleliga syltburkar, alltså en mycket medveten egen, eller partiplanerad, strategi.
Enligt Aftonbladet handlar det snarare om att Borg har drabbats av ”seven year itch”, han har tröttnat lite, han vill helt enkelt ”göra slut” med väljarna på ett omedvetet plan, och därför gör han sig omöjlig i alla de där samhälleliga syltburkarna.

Och nu vill Lärarförbundet att Borg ska praktisera som mattelärare. Jag tror inte att han tackar ja. Men oavsett vilket ärhänder vi tillbaka på ruta ett. Skolan är en sandlåda där personligt tyckande får lika stort, eller större, utrymme som forskning och beprövad erfarenhet. Där människor som inte har kunskaper inom fältet lärande och utbildning (utom just de där personliga erfarenheterna som inte är vetenskapliga eller beprövade) kan fatta beslut som i sin tur får stora återverkningar på hur skolans förutsättningar ser ut. Jag är INTE emot att alla människor ska få uttrycka sin åsikt, utifrån sina erfarenheter och upplevelser, men jag fortsätter envist att hävda att det blir ett samhällsproblem när okunnigt tyckande omvandlas till makt. 

Så med den gångna veckans mediala turbulens bakom mig och flera månader av intensiv skoldebatt framför oss, är det enda jag ångrar att jag inte riktade mitt ”Credo till skolan” också till Anders Borg.

Advertisements

5 thoughts on “Jag skällde ut finansministern

  1. Jag läser den här artikeln av Dick Harrison där han beskriver hur han i sin profession som lärare lyckas kränka folk genom fakta. Förutom att den visar hur lätt det är att bli kränkt idag sätter den också fingret på hur problematisk synen på fakta, kunskap och forskning har blivit. Om jag får tycka, utan att veta, så tycker jag som du att det finns för mycket tyckande och värderingar i skoldebatten.

    http://magasinetneo.se/artiklar/krankta-av-fakta/

  2. Hej,

    En reflektion: Du är uppenbarligen en av dem som inflaterat uttrycket kränkande. Utan att kommentera själva sakfrågan så är du verkligen ute och cyklar när du kallar det brutalt kränkande att ha en annan uppfattning än din egen i hur man lär sig matte. Att bli utsatt för grovt våld och förnedring är kränkande.

    Att ha en avvikande uppfattning om inlärning är möjligtvis trist för meningsmotståndare, men på intet vis kränkande. Din åsikt har du givetvis rätt till, men din överdrivna ton gör att man dessvärre inte orkar läsa vad du egentligen tycker.

    Tack för ordet.

  3. Det stora problemet med skolan är att den i mångt och mycket är skadlig. Den är menlig för kreativiteten, för nyfikenheten och lusten att lära. Den passiviserar och institutionaliserar eleverna och begränsar deras självbestämmande så att de inte lär sig ta eget ansvar, för sin egen tid och sina egna tankar och sitt eget intresse för ämnena. Den får många elever att plugga av fel anledning; prestation och betyg istället för nyfikenhet, lust och nytta. Den uppmuntrar inte entreprenörer eller individuellt nytänkande. Det är klart att man inte kan ha en skola där alla elever motiveras av ren lust alla dagar men när skolan skapar skoltrötta ungar som inte vill och inte tror sig kunna är skolan direkt kontraproduktiv, vilket kanske är det mest allvarliga problemet. Barnen måste vilja lära sig matte för att bli riktig bra. Det räcker inte med mer läxor, mer tid, fler pedagoger. Eleverna måste förstå nyttan eller hitta det roliga, träffa en ingenjör, räkna på riktiga grejer som betyder något för någon.

    Skolan är naturligtvis inte bara dålig, men det blir väldigt svårt att utveckla den om det inte går att debattera problemen utan att alla som identifierar sig med sitt yrke känner sig kränkta. Skolan har stor betydelse, både när den är bra och dålig.

  4. Du skriver att du skällde ut finansministern (AB)…. Mitt intrycket är snara att du lite gjort bort dig själv som rektor, och även kanske bidragit till att kasta en skugga över både dig och rektors- och lärarkollektivet överlag. Att du i högt tonläge går ut talar om kränkning p.g.a. att AB har en åsikt om matematikundervisningen gör att bara man måste ifrågasätter ditt omdöme. Du för fram att han genom sin åsikt om hur matematik skall inläras skulle förlora röster i politiska val p.g.a. alla som är lärare, är gifta med en lärare eller har en lärare i bekantskapskretsen!!??. Tror du verkligen att lärare och deras familjer och vänner i samband med politiska val bedömer en finansministers meriter för sin uppgift (Borg har onekligen många oslagbara) utifrån att han har en åsikt hur matematik behöver inläras, och uttrycker den? Men snälla……. i så fall överskattar du nog betydelsen av kritik mot viss undervisning, och felskattar kanske t.o.m. dina lärarkolleger. Du är förhoppningsvis inte representativ för lärar- och rektorskåren, eftersom jag som de flesta inom och utom skolans värld hoppas på att eleverna så småningom även i Sverige skall få rätt till undervisning med adekvata inlärningskrav, som kan hjälpa dem upp från sjunkande kunskapstrend och sitt internationellt relativa bottenläge idag. Du skriver till Borg i din ”utskälling”: ”Använd dina matematikkunskaper (som du ju trots allt tillskansat dig i svensk skola!)”. Det har alltså aldrig fallit dig in att det kan finnas elever med goda förutsättningar, socialt, ekonomiskt och egen talang, förmåga och envishet – och att dessa elever kan ha lärt sig räkna och blivit extremt duktiga i matematik/ekonomi TROTS att undervisningsmetoden kan ha varit helt undermålig eller att undervisningen obefintlig.

  5. Ping: Surr, pip, pling | Learningbydoing

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s