Jag är för

I helgen har jag tillbringat tid på Afk Huddinge med Skolvåren.

eld Afk betyder ”away from keybord” och är helt enkelt en beskrivning av hur människor som i Skolvårens fall håller lös kontakt och nätverkar via sociala medier (framför allt twitter) möts rent fysiskt för att under ett par dagar göra samma sak som man gör i sociala medier, nämligen diskutera, dela goda idéer och pröva tankar. Men mer fördjupat, med längre samtal, med intensivare lyssnande. Allt i en anda av att ”det här gör vi tillsammans”.

Det finns ett ”backoffice” för Skolvåren som med den äran (och helt ideellt!) riggar allt det praktiska, bjuder in föreläsare och talare och ser till att allt fungerar, men känslan som deltagare är stark av att det här blir vad jag gör det till. Vill jag få ut så mycket som möjligt behöver jag själv bjuda till, börja samtala med människor, ställa frågor, berätta hur jag tänker och sen lyssna på hur andra tänker. Och just det händer! Utan något knussel kastar vi oss rakt in i djupa samtal om det som engagerar oss så mycket; skola och lärande. De som förses med mikrofon och en plats på scenen deltar på samma villkor som vi andra;
– berätta vad du tänker som ett bidrag in i vårt gemensamma samtalande och lärande.

Jag har förstått att det här samtalandet är provocerande för en del. Diskussionens vågor gick höga och lite upprörda på twitter under helgen. Vad VILL ni då?? Vad GÖR ni då?? Vad blir det för RESULTAT? Vad är ni FÖR och vad är ni EMOT?

Jag kan acceptera att många i skolan är otåliga och frustrerade och bara väntar på att ”någon” ska leverera en eller annan quickfix för skolans många problem, jag tycker också att det vore skönt. Eller förresten, det tycker jag ju inte. För skolan har fått nog av quickfix och en övertro på att komplexa svårigheter kan lösas med enkla svar.

Men det som gör mig så förvirrad är att vi ju egentligen bygger hela vår profession på vetskapen och erfarenheten om att människor (läs elever) lär, utmanas och utvecklas PÅ OLIKA SÄTT.

Vi vet ju att några behöver fyrkantiga ramar, scheman och förutsägbarhet. Andra behöver få meka, springa, skutta och skratta. Ytterligare andra kryper helst upp i en fönstersmyg och betraktar, lyssnar och tar in. Och så finns det några som lär sig allra bäst när de får diskutera, tänka, diskutera igen, bli ifrågasatta, pröva en åsikt eller en tes, diskutera lite till och sen samla på sig en liten hög med tankar att jobba vidare med på egen hand.
Och ändå ifrågasätter vi, och blir provocerade, när vi upptäcker att människor (läs vuxna) i vår närhet, när de får välja, väljer olika sätt att lära!

Om det handlar om naturvetenskap eller matematik eller språk så behöver alla så småningom komma fram till samma sak, för det finns ett facit, ett rätt svar. Då kan lärandet ta olika vägar men måste liksom komma i mål på samma ställe.
Men om det handlar om skolutveckling, om framtiden, om mellanmänskliga strukturer och lärandets premisser, så är det kanske faktiskt inte ens möjligt att komma fram till ett gemensamt RÄTT svar. Det som är rätt för mig är inte rätt för dig. Och det är okej!
Det är okej därför att vi som lär bäst på det här samtalande sättet ju faktiskt tar med oss våra högar av tankar in i vår vardag. Där vi befinner oss. Och beroende på roll och förutsättningar prövar, iscensätter och utmanar vi i vår vardag. För mig betyder det väldigt konkret att jag formar en organisation för en helt ny skola. För det är där jag befinner mig just nu. Vad det betyder för andra deltagare i Skolvårens Afk kan jag inte veta, men gissa. Jag tror att många kommer att jobba ännu hårdare för att varenda elev ska känna läraren säga ”I ´ve got your back”. Jag tror att många kommer att pröva ett läxfritt arbetssätt. Jag tror att många kommer att introducera ett arbetsmaterial för lärande för hållbar utveckling, jag tror att många kommer att tipsa sina NO-kollegor om att inspireras av Hjärnkontoret och Hollywoodfilm. Jag tror att rätt många kommer att föreslå sina kollegor att flytta ut ur lärarrummet en stund – bara för att se vad som händer.

Visst kan vi önska oss revolution. Visst skulle vi kunna stå på barrikaderna med vajande plakat och protestera MOT.

Men kanske sker det mest revolutionära i de banala vardagshändelserna, om vi bara skruvar lite i dem.
Min barrikad är där jag befinner mig. Där ska jag stå, lite klokare och lite mer taggad, och arbeta FÖR.

Annonser

One thought on “Jag är för

  1. Ping: After #afkHuddinge |

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s