Twitteracy

Jag måste säga några ord om Twitter igen.

I fredags var jag på skolvärldens motsvarighet till SHM på Friends Arena; Professon John Hatties föreläsning på Münchenbryggeriet i Stockholm! John Hatties metastudie ”Visible learning” kom för ett par år sen. Hans storhet består i att han sammanställt flera tusen skolstudier och därmed fått fram ganska distinkta mönster och rytmer kring vad som är framgångsrikt för elevers lärande. Alltså lite DJ-status. (Vi köade ungefär lika länge som till en rockkonsert också…)

Jag har berättat förut att twitter är ett sätt för mig att ”klottra” och anteckna när jag lyssnar på något intressant. Den här gången var jag inte ensam, och vår #VisibleLearning-ström av tweets följdes av många som inte kunde delta i  evenemanget, och projicerades dessutom på stora skärmar i rummet i alla pauser.

Nu hävdar en amerikansk pedagogik-professor att ”twitteracy” är en ny form av litteracitet. I studien gjord på college-elever konstateras att de elever som twittrar som en del av sina skoluppgifter blir mer engagerade, mer kommunikativa, lär sig mer och når högre resultat. http://edudemic.com/2012/10/its-official-using-twitter-makes-students-more-engaged/
DET GÄLLER INTE BARA ELEVER!

Mitt twittrande på Hattie-konferensen gav mig följande:
Jag tvingades lyssna oerhört koncentrerat på vad Hattie sa, och utmanade min egen tanke genom att ofta sammanfatta hans slutsatser i ”oneliners” som fick plats i en tweet (140 tecken).
Jag fick hjälp av ett 50-tal andra åhörare att förstå och hinna fånga det allra viktigaste i Hatties föreläsning.
Jag fick direkt respons på om min sammanfattning blev begriplig för andra; snabba kommentarer och retweets i mängder.
Jag förde då och då en parallelldiskussion med någon annan åhörare för att förtydliga något vi undrade över eller inte förstod.
Jag fick ett gratis och lättillgängligt bibliotek av sammanfattningar och länkhänvisningar kopplade till Visible Learning.
Jag fortsatte samtalet om Hatties forskning i flera dagar. Det pågår fortfarande.
Jag har en rik källa av konferensanteckningar (mina och andras) att gå tillbaka till när vi ska redogöra för konferensen på jobbet.
Jag har ett 50-tal nya kontakter i skolvärlden som jag kan dela andra tankar och funderingar med
Jag har ”marknadsfört” mig själv och min kompetens.
Jag hittade en god vän i publikhavet och fick chans att fika med henne.

Ganska många av de ovanstående effekterna hade jag nog faktiskt inte nått om jag använt anteckningsblocket vi fick på konferensen som min dokumentationsplats.

Twitter är naturligtvis inte svaret på allt. Ingen quickfix eller genväg till succé, varken i skolan eller i yrkeslivet. Men det tillför definitivt och utan tvekan en dimension i mitt lärande som jag inte vill vara utan!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s