Föräldraklyschornas kväll

Elvaåringen i mitt liv hänger och slänger omkring mig och suckar sådär pre-tonåringstrött som bara elvaåringar kan.
-Varför händer det aldrig nåt kul i vår familj? säger hon. Jag är inte säker på att jag hört rätt (mer om varför längre ner) utan svarar
-Va?
-Varför händer det aldrig nåt kul i vår familj..? säger hon igen, men med en liten aning tvekan i rösten.
Kanske har hon anat skepticismen i mitt ”va?”, kanske har hon tänkt efter en millisekund och kommit på att senast i förrgår hade vi väldigt kul när vi var i samma idrottshall hela familjen för att spela, leda och heja på innebandy. Kanske kom hon på att hennes ömma moder köpt biljetter till en välkänd fredagsTV-underhållning till henne och en kompis, och att samma ömma moder därmed också lovat att tillbringa fredagskvällen utanför(!) Globen medan hon och kompisen skriker sig hesa och vinkar i TV-kamerorna därinne.. Kanske kom hon på att vi senast för en halvtimme sen åt middag tillsammans och fnissade åt nåt knasigt skämt.

Fast jag minns den där känslan. Jag minns den så väl! På lördagarna ville jag alltid åka ”till stan”, men mina föräldrar ville inte. De kunde inte förstå vad det skulle vara för kul med att gå på stan en lördag när man kunde gå i skogen och plocka bär, eller tapetsera nånstans, eller bara sitta hemma och läsa….
Herregud vad jag tyckte att de var tråkiga, och herregud vad jag är likadan!
Det är ju så skönt att bara säcka ihop i soffan när man väl kommit hem från en tio timmars arbetsdag, och på helgerna är det ju så skönt att strunta i hårtvätten och mascaran och bara skrota omkring här hemma och ”plocka”. Eller, som sagt, sitta i ett hörn och läsa.
Fast kanske har jag åtminstone en del av de där tråkiga helgerna att tacka när jag nu obehindrat bloggar regelbundet.
När jag faktiskt filar på en roman. När inget ”kul” hände omedelbart bara för att jag klagade fick jag ju faktiskt lösa problemet på egen hand, vilket resulterade i att jag blev rätt bra på att hitta på kul saker! (Nu låter det som att jag hade en förfärligt tråkig uppväxt, och inget kan vara mer fel. Jag hade bara väldigt tråkigt ett par helger i elvaårsåldern.)

Så.. .just idag bestämmer jag mig för föräldraklyschan ”det är nyttigt att ha tråkigt”.
Och i morgon är en annan dag och då har vi innebandyträning allihop. Kul!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s