twitterfredag och lördagstankar

Idag tänker jag på Twitter. Och på den konferens jag just varit på. Och på samtal. Och på en massa andra saker, men de kan liksom samsas under rubriken twitter. Jag är periodare när det gäller twitter, men det går kortare och kortare tid mellan de tillfällen då jag uppslukas av den fascinerande värld som består av 140-teckens-samtal. Mitt twittrande är starkt relaterat till att jag sitter still på en plats, lyssnar på något intressant och har ett behov av att dokumentera. Alltså när jag är på konferens eller kurs! Jag har alltid haft ett behov av att ”kluddra” när jag lyssnar för att lära. Ett tag skapade jag ambitiösa handskrivna häften av text och bild när jag var på kurs, något min dåvarande rektor upptäckte. Han utropade mig till rektorlig hovleverantör av kurssammanfattningar och kopierade mina små häften till all personal. Jag har svårt att tro att någon annan är jag hade så värst stor nytta av mitt kludder… Numera twittrar jag alltså. Och hamnar i nya dimensioner!

På konferensen ”Alla läser!” (ordnad av Skolverket, Kulturrådet och Kultur i väst) torsdag-fredag var vi kanske 200 deltagare.
200 kvinnor,  180 kvinnor klädda i svart och resten i Gudrun Sjödén, samt fem (!) kvinnor som hade någon form av digital kontakt med omvärlden under de två konferensdagarna. Det fanns ett, ETT, eluttag i hela den stora konferenssalen! (Här skulle jag kunna dra en massa generaliserande slutsatser om digital mognad i bibliotekssverige, men jag avstår).

Nåväl, jag twittrade, och så gjorde ett fåtal andra också. Och det är här den andra dimensionen kommer in! Konferensen var jätteintressant med många spännande talare, men den var också helt absurt envägskommunikativ. På två dagar rev man av ett tiotal föreläsare, och jag tror att jag räknade till totalt fem (!) frågor från åhörarna genom hela denna flodvåg av information. Detta trots att föreläsarnas/talarnas klara budskap var: SAMTALA! Prata med varandra, biblioteksmänniskor och skolmänniskor, lärare och bibliotekarier, skolledare och kulturchefer. Det är bara genom att prata med varandra som vi kan hitta nya, framgångsrika samverkansvägar för att stärka barns och ungas läsande. Men vi samtalade alltså inte, eftersom formen inte tillät det. Jag sa inte ett ord till min stolsgranne. Däremot förde jag ett intensivt samtal med @lisaadamsson som satt åtta rader framför mig. Hon är bla doktorand på Göteborgs universitet. Och lika intensivt pratade jag med @PiaBorrman som är regionbibliotekarie i Stockholm. Jag vet inte var hon satt. Kanske inte ens i samma rum, när jag tänker efter. I dessa samtal fördjupade vi oss i specifika ämnen som föreläsarna lyfte, ställde frågor och fick svar, kommenterade knasiga eller kloka påståenden från scenen och tipsade varandra om länkar och intressanta forum på nätet.  Utan de här samtalen hade jag åkt hem från konferensen med en känsla av att inte ha åstadkommit något, bara blivit ”matad” med information. Nu åkte jag hem med nya vänner i iPaden, med påbörjade samtal som jag vet kommer att fortsätta och med ett utökat nätverk som gör mig bättre i mitt jobb!

Jag veta att man kanske inte ska varken förvänta sig eller kräva att varenda människa ska gilla det multikommunikativa sättet att lyssna/lära/tala/kommunicera, men tekniken finns och för mig öppnar den dörrar till nya dimensioner. Och det går att prova sig fram i sin egen takt. Vi hörs! På twitter heter jag @thingelingela.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s